Wednesday, May 25, 2016

Illustrationer från "DARC AGES - De mörka tidevarven"...

Tre av de många illustrationerna från boktrilogin DARC AGES - De mörka tidevarven. (Klicka på bilden för att se hela.)

Tuesday, May 24, 2016

Den svåraste frågan: "Vad handlar din bok om?"

Den fråga jag tycker är allra svårast att besvara om de flesta böcker jag skrivit är:
"Vad handlar den om?"

Inte för att jag har något att dölja... men för att det så sällan finns ett enkelt svar. För att jag nästan alltid försöker skriva om flera teman på en gång. 

DARC AGES - De mörka tidevarven, till exempel, har flera olika löpande teman eller "röda trådar"... som jag inte bör avslöja för mycket om... men som flera recensenter redan har påpekat.

Om man bara svarar "den handlar om riddare i framtiden" eller "den handlar om en man som fryser ner sig och blir upptinad" så missar svaret så mycket annat som berättelsen försöker ta upp.
 (Denna komplexitet gjorde det väldigt knepigt att utforma omslaget till första delen -- jag ville till varje pris undvika att skapa förutfattade meningar hos nya läsare.)


Jag har också den här fixa idén om att fiktion ska påverka läsaren på flera nivåer -- kanske är den inspirerad av klassisk psykoanalytisk teori:
 
Nivå 1: "Handlingen" i dess ytligaste bemärkelse -- den delen av berättelsen som kan sammanfattas med "Först-händer-det-och-sen-det..."

Nivå 2: Karaktärerna -- vad som pågår i karaktärernas tankar, hur deras inre liv och yttre liv hänger ihop och påverkar varandra.

Nivå 3: "Tematisk" nivå -- hur berättelsen refererar till andra liknande historier och till frågeställningar, kanske med anknytning till idéhistoria och filosofi.

Nivå 4: "Ironisk" nivå -- hur den totala summan av alla skeenden i berättelsen, när man ser dem som en helhet, belyser en eller flera sidor av verkligheten och/eller "det mänskliga tillståndet"... och en ironisk "aha"-effekt uppstår.

Nivå 5: "Mytisk" nivå -- hur berättelsen följer mytologiska mönster som finns i alla kulturer och tider.

Nivå 6: "Omedveten" nivå -- hur berättelsens innehåll "smyger" in i läsarens hjärna och "planterar" idéer eller tankar som har en långvarig effekt efter att läsningen är avslutad.

Nivå 7: "Drömnivå" -- det som skräckhistorier gör med folk -- helt enkelt gör dem skrämda, förundrade och oroade utan att de rationellt kan förklara varför.

Nivå 8:  "Musikalisk" nivå -- hur ordens ljud, rytm och melodi påverkar läsaren lika direkt som musik gör.

Nivå 9: Själva textens grundläggande struktur -- d.v.s. hur valet av ord och grammatisk struktur underlättar (eller försvårar!) läsprocessen.

Nivå 10: HEMLIGSTÄMPLAD AV HÄNSYN TILL RIKETS SÄKERHET.


Vad spelar då dessa "nivåer" av läsning för roll för läsaren? 
Tja, läsarna själva kommer inte att tänka så mycket på det -- ämnet är intressant mest för dem som skriver. Du kan köra en bil utan att hela tiden behöva tänka på hur motorn och delarna fungerar -- men så fort bilen krånglar, blir du medveten om vad som inte fungerar...

Ju fler nivåer din berättelse "fungerar" på, desto större intryck gör den på läsaren.

Ta till exempel Nivå 2: Karaktärer. Om de inte funkar, blir de flesta läsare väldigt irriterade. De VILL kunna identifiera sig med och/eller engagera sig i en fiktiv huvudperson, och om huvudpersonen verkar vara gjord av papp känner sig läsaren snart lurad och ger upp.

Effekten av Nivå 9: Själva textens grundläggande struktur hänger till större del på läsaren själv -- om läsarens ordförråd är litet eller läsaren har begränsade läskunskaper, kommer en text full av "svåra" ord och långa, komplexa meningar att förvirra henne.
(Exempel: Du ber en sjuåring läsa Shakespeares Hamlet. Vad tror du sjuåringen får ut av det?)

Det är lätt att se att Nivå 1, 2 och 9 är väldigt viktiga... men hur ofta tänker författare på att prosa faktiskt är besläktad med sång (Nivå 8)? Eller att läsaren inte är medveten om allt som texten gör med hennes hjärna (Nivå 6), och är öppen för ganska omfattande psykologisk manipulation?

Det kan uppstå en konflikt mellan författarens text och vad läsaren "vill" uppfatta i den. Läsaren kan upptäcka budskap som författaren omedvetet (??) lagt in "mellan raderna" (mycket vanligt i dåligt skriven prosa) -- men också, liksom med ett Rorschach-test, kan läsaren ibland "projicera" budskap som inte alls finns i texten.
 
Men alltså... "Vad handlar din bok om?" Vad ska du, författaren, svara på det? Några alternativ:

A) Vinkla svaret efter vad du tror den som frågar vill höra. Vill du att folk ska läsa dina alster eller inte?

B) Begränsa svaret till Nivå 1 och 2. Alltför djuplodande svar kanske skrämmer bort läsaren eller får dig verka som en manipulerande typ. (Och än sen? Läsare vill för det mesta bli manipulerade till att känna vissa känslor -- precis som folk åker berg-och-dalbana för att de vill att det ska kittla i maggropen. Utnyttja det.)

C) Var flummig och undvikande: "Texten är som ett membran -- dess gensvar beror på vilka vibrationer du själv utsänder." (Säg det med skådespelarröst och en outgrundlig min.)

D) Svara inte. Det är nog enklast.


Sunday, May 22, 2016

"DARC AGES - De mörka tidevarven - Första boken" får 4 av 5 stjärnor...

"DARC AGES - De mörka tidevarven - Första boken: Uppvaknandet" fick 4 av 5 stjärnor i Tickmicks Bokblogg.  
Citat:
"Jag var lite fundersam över vad jag skulle tycka om denna bok då det är ytterst sällan som jag läser science fiction. Men den här boken var faktiskt mycket fängslande och lätt- och snabbläst.[...]
"Boken var mycket spännande och medryckande och får därför 4 av 5 stjärnor i betyg."


Läs hela recensionen HÄR.


Friday, May 20, 2016

Om läsarpost...

Det var länge sen jag fick post från läsare.
Jag vet att mina böcker blir lästa, men det gör inte utslag i form av mejl från dem som läst böckerna.
Är detta typiskt för vår tid?

John-Henri Holmberg kommenterade på Facebook:
"Ja, det har blivit betydligt mindre vanligt. Efter fjolårets bok om Häpna! har jag fått två brev, vilket jag tyckte var imponerande. Andra böcker på senare tid har givit färre. Skälet till minskningen är väl gissningsvis att mycket få numera alls skriver brev, och att de som möjligen får impulsen att höra av sig om de inte snabbt hittar en epostadress struntar i att alls skriva. Men som sagt är det här bara min erfarenhet, och gissning."

Är det bara de mest bästsäljande författarna som får läsarpost numera?

Om du har läst nån av mina böcker och vill skriva en rad om det till mig, så finns jag på Facebook -- eller skriv till aryngve [snabel-a] g m a i l [punkt] c o m.

Wednesday, May 18, 2016

Så hur skriver man en sån där trilogi, änna då? (Del 2)

Så här går det ofta för dem som ska skriva sin allra första roman (och en hel del som skriver sin andra eller tredje roman också):

Utan några andra förberedelser än en brinnande skaparlust sätter personen entusiastiskt igång med att skriva första kapitlet...

"Kapitel 1 - Det var en mörk och stormig natt. Plötsligt hördes ett skott..."

Och så blir det tvärstopp.
Skaparlusten hjälper inte. Paniken sätter in. "M-men... varför kommer inte orden av sig själva? Jag vet ju att de finns därinne i min hjärna!"

Berättelsen finns i din hjärna... men inte orden. Berättelsen har inte fått formen av en roman ännu. Vi går inte runt med kompletta oskrivna böcker lagrade i våra minnen, hjärnan är inte uppbyggd så. Du måste bearbeta informationen som finns i ditt huvud till en struktur som går att läsa som text.

Så här brukar jag göra -- och inte ens det är en garanti för att det alltid kommer att funka: Gör grundliga förberedelser innan du börjar skriva första kapitlet.

Först måste du skriva ned en sammanfattning av hela berättelsen, och du måste vara väldigt petig med detaljerna i handlingen. Då minskar risken betydligt för att köra fast under skrivprocessen. Denna sammanfattning kallar jag ett synopsis, fast folk tolkar det begreppet olika -- inte alla skriver dem så detaljerat som jag gör.

Tänk på detta synopsis som en konstruktionsritning.

En stor fördel med ett detaljerat synopsis är att det ger dig en överblick över berättelsen, som kan utnyttjas på flera sätt. T.ex.:

- Du kan lättare bygga upp en händelseutveckling steg för steg, så att spänning eller humor stegras successivt till en klimax.

- Du kan få handlingen att på ett smidigt sätt leda till en eventuell fortsättning.

- Eventuella svagheter i handlingen eller karaktärernas beteende är lättare att upptäcka på ett tidigt stadium.

"Men jag vill skapa fritt!" kanske någon invänder. "Alltför mycket fokus på struktur hämmar min kreativitet!"
Skulle du vilja flytta in i ett hus som svajar när det blåser, och vars arkitekt hävdar att "Jag behövde ingen konstruktionsritning, för den bara hämmade mig!"...?

Så svälj stoltheten och börja skriva ditt synopsis. Om du kan teckna, gör gärna också skisser av huvudpersonerna, samt viktiga platser och miljöer i berättelsen. De behöver inte vara snygga nog att visa upp, bara de hjälper dig definiera detaljer som ska beskrivas i texten.

Bara som exempel: Hur ser huvudpersonens ögon ut? Ja, hur beskriver man ögon...? En amatör faller lätt tillbaka på vaga klichéer:

"Hennes intensivt gröna ögon gnistrade av intelligens."

Larv. Ögon gnistrar inte. Det funkar inte som metafor heller -- intelligens visar sig inte som gnistor runt ögonen, utom möjligen i serietidningar. (Och lägg av med gröna ögon, va? Ögonfärg säger ingenting om en persons karaktär.)

Försök rita de där ögonen innan du skriver om dem. Om du inte ens kan det, så finn ett foto på något ansikte du tycker är intressant, och använd det som modell för den karaktär som ska beskrivas i ditt synopsis (och senare i själva texten).

Den slarvigaste beskrivning av en karaktärs utseende jag sett i en professionellt publicerad roman var i Alistair McLeans thriller SEAWITCH (1977). McLean skrev om skurken att han "såg ut som John Wayne". Slappt.

Ett synopsis bör alltså innehålla, i tillägg till den detaljerade handlingen, början till en grundbeskrivning av de viktigaste karaktärerna. Här är det viktigt att lägga märke till vad som gör karaktärer intressanta, och till en del av handlingen. Fråga dig:

- Kretsar handlingen kring bara en person, eller flera? Är detta en "one man show" eller en historia om många människor?

- Vad är handlingens "motor", det som driver händelseförloppet framåt? Är "motorn" i huvudsak yttre skeenden (vulkanutbrott, bankrån, sociala orättvisor, nageltrång) eller personernas inre motivation (rädsla, längtan, avundsjuka, kärlek, Bingolotto-beroende)?

- Exakt vad motiverar karaktärerna till handling? (Eller är de passiva till sin natur? En karaktär måste inte vara handlingskraftig.)

- Vad måste du (författaren) känna till om handling och karaktärer som läsaren inte vet? Håll dig ett steg före läsaren. Skriv en "backstory" (bakgrundshistoria) om huvudpersonerna.

- Fyller karaktären egentligen någon funktion i berättelsen? (Om den inte gör det, varför har du den med då?)

- Vad är huvudpersonens "nyckelscen"? Alla läsare kan förstå och identifiera sig med att en karaktär går och bär på någon händelse eller olycka som präglat personen för resten av livet. Det behöver inte vara något fasansfullt (som t.ex. Lisbeth Salanders barndom), men nånting måste finnas där -- och det måste dyka upp någonstans i berättelsen, även om det bara antyds.
(Faktiskt är det mest effektivt om det bara antyds.)

Det kan ju också vara så att författaren omedvetet (eller fullt medvetet) väver in sina egna personliga "demoner" i sin fiktiva huvudperson, och låter dem bli motorn som driver huvudpersonen. Gärna det, men se till att det funkar som en del av handlingen.

Till exempel funkar det inte i Harold Robbins' roman XANADU att huvudpersonens egentliga "demon" är hans kokainmissbruk, som aldrig ifrågasätts, och att huvudpersonen gång på gång måste stanna upp handlingen för att få tag i sin langare. Läsaren har serverats den falska premissen att romanen skulle handla om något annat, och blir pålurad en monoton, urtråkig skildring av en rik mans drogproblem.

Låt det bli en läxa: Om författaren har obearbetade personliga problem som smyger sig in i texten, så märker läsaren det -- och inte alltid på ett bra sätt. Ska du skriva om dina problem, så gör det hellre medvetet.

Hursomhelst... medan ditt synopsis tar form, kommer du troligen att få nya insikter om berättelsen du tänkt skriva. "Den här bifiguren behöver förklaras mer", eller "hur kommer huvudpersonen egentligen från Punkt A till Punkt B?" Bra! Det betyder att ditt synopsis hjälper dig tänka medvetet om berättelsens struktur. Fortsätt så.

OBS: Ett synopsis i sig behöver inte vara välskrivet eller ens strukturerat. Det får gärna likna en hög löst sammanhängande anteckningar.

Nedan följer ett exempel på ett tänkt synopsis för den icke-existerande Urban Fantasy-romanen Anita Blekemyr, Trolljägare ((c) A.R.Yngve). Lägg särskilt märke till att det som skrivs ned är "work in progress" -- olika möjliga handlingstrådar och val kan testas innan den färdiga texten ens påbörjas.

 -----------------------------------------

 SYNOPSIS: "ANITA BLEKEMYR, TROLLJÄGARE" (Roman, Urban Fantasy)

- Första kapitlet börjar:
"Det var en regngrå morgon i Skövde. Regnet kunde inte spola bort stanken av troll från småstadsdjungelns gator." (Stil: hårdkokt!)

Handling:

Inledning: Först får vi följa huvudpersonen Anita Blekemyr på uppdrag i Skövde, i nutid. Hon jobbar "svart", utan officiellt tillstånd, med att spåra upp och jaga eller fånga in övernaturliga väsen som plågar människor. Ibland tar hon de övernaturligas parti. Det antyds att hon har ett förflutet.

Typer av väsen: Troll, vättar, tomtar. Älvorna dyker inte upp till att börja med. (Är de en del av en "dold elit" i samhället? Älvor låtsas vara människor för att få makt? Testa.)

Idéer:
- Väsen som speglar en orättvis social klasstruktur? (Trollen längst ned, älvorna högst upp?)
-  Vilken roll spelar kön hos övernaturliga väsen? (Varning: Anta inte automatiskt att alla troll är "han" eller "hon"! Kanske könsneutrala väsen?)
- Hur våldsam är Anita Blekemyr? Vilka vapen har hon?
- Förlitar hon sig mest på vapen eller tankeförmåga -- eller bägge?
- Har trollen guld som hon tar för att finansiera sin aktivitet?

Beskrivning av Anita Blekemyr:
ca. 25 år, 160 cm lång, kompakt byggd, vältränad fysik, kort svart hår.
Hon har tre tatueringar: Ett kors på högra handryggen, en trollformel skriven i runor på vänstra handryggen, och på bröstbenet texten "Blodgrupp O" (för sjukhuspersonal).
Ansikte: Smal uppnäsa, grå smala ögon, tunna läppar, blek hy, markerade kindben, ser misstänksam ut.
Annat: Hes röst (orsakad av rökskador vid brand).
På fingrarna bär hon ett antal ringar av silver, som också är amuletter -- och knogjärn.
Utrustning (på jobbet): grova kläder, knäskydd, hockeyhjälm (!), löparskor med broddar, nattikikare för ultraviolett och infrarött ljus, ryggsäck med utrustning (bl.a. krucifix, träpåle + klubba mot vampyrer), vattenpistol med vigvatten, olika knivar, käpp med silverspets, iPad.

Backstory (OBS: Läsarna ska inte veta om hela bakgrunden, bara författaren): Anita Blekemyr föddes på nyårsafton år 1999 av en svensk mor (Anna Blekemyr) och en okänd far. Allt hon har av bevis på faderns identitet är ett gammalt fotografi som hon alltid bär med sig.

Efter en otrygg uppväxt upptäckte Anita som tonåring en anteckningsbok som fadern lämnat efter sig -- med formler och märklig handskrift som beskriver existensen av övernaturliga väsen och fenomen i dagens Sverige.

När hon försökte fråga modern om detta, svarade modern att fadern var "galen" och stack iväg från dem när Anita var tre år gammal för att jaga "hjärnspöken som bara han kunde se". Han kom aldrig tillbaka och modern lyckades inte spåra honom. Av bitterhet förstörde modern all information om faderns namn och vägrar envist att avslöja det för Anita.

När Anita började använda faderns anteckningsbok för att spåra upp honom, kom hon i kontakt med ett hemligt sällskap, "Riddarvakten", vars syften är oklara. Riddarvakten har mäktiga, rika vänner i högstående positioner. De hade något otalt med Anitas far, och talade om att han stulit någon viktig information från dem. När de krävde att få anteckningsboken flydde Anita från sällskapet.

Kort därpå, när Anita besökte sin mors hem, utsattes det för ett brandbombsangrepp kombinerat med ett angrepp av troll -- "Riddarvaktens" lydiga hejdukar.
Anita överlevde (med rökskador som gjorde henne permanent hes), men modern dog.
Anita svor att hämnas, finna sanningen om sin fars försvinnande, stoppa "Riddarvakten" samt att använda kunskaperna hon ärvt för att jaga övernaturliga monster.
(Slut på Backstory)

I inledningen har Anita spårat upp ett särskilt farligt troll som har smak för mordbrand, och dödar det med speciella vapen (se filmen TROLLJÄGAREN!). Trollet dör och vid kroppen finner Anita nya bevis som pekar mot "Riddarvaktens" planer...
("Överraskande vändning" i slutet av romanen: Riddarvakten leds av onda älvor som låtsas vara adliga människor!)

Bevisen är i form av ett slags budkavle-stav med trollrunor, som ger trollen magiska befallningar. Anita försöker lista ut hur dessa budkavlar skickas och varifrån. Hon uppsöker en kontakt som...
 (slut på exempel)
---------------------------

Pröva nu själv att skriva ett synopsis! När det är klart, kommer nästa steg: Att skriva själva manuskriptet.
Fortsättning följer...

Del 1 av "Så hur skriver man en sån där trilogi, änna då?" finns HÄR.

Friday, May 13, 2016

Var du kan låna "DARC AGES - De mörka tidevarven" just nu


Om du vill låna trilogin DARC AGES - De mörka tidevarven så finns den nu på nästan alla svenska bibliotek som e-bok.

E-bokversionen innehåller samma illustrationer som den tryckta utgåvan.

I skrivande stund finns pappersversionen av trilogin att låna i Stockholm (se filialerna Kungsholmens bibliotek och Tranströmerbiblioteket).

De tre delarna heter:
- Uppvaknandet
- Ödemarkens barn
- Slaget om framtiden

 Du kan också be ditt lokala bibliotek beställa pappersversionen.


What does it matter in 900 years?

darcages.com

Tuesday, May 10, 2016

Så hur skriver man en sån där trilogi, änna då? (Del 1)

Om man håller på med att skriva prosa tillräckligt länge, börjar (några) folk få för sig att man är en klok och vis människa, som kan ge dem goda råd om hur man ska vara kreativ och skapande.

Det finns sådana författare som ni bör fråga om råd... tyvärr är jag inte en av dem. Mina råd är förfärliga. Dessutom är jag inte speciellt framgångsrik, så vad för "cred" har jag egentligen?

Riktigt bra råd om skrivandets konst och praktik kan ni få från t.ex. Stephen King -- jag rekommenderar varmt hans böcker Dödsdansen (Danse Macabre) och Om att skriva (On Writing). Så egentligen är det ingen mening med att jag börjar bete mig som om jag var "Erfarenhetens Röst"...

Men okej då! Jag måste fylla ut den här bloggen med nånting. Så här kommer första delen av vad som förhoppningsvis blir en lång essä med titeln "Så hur skriver man en sån där trilogi, änna då?"

Jag har redan berättat hur DARC AGES-trilogin blev till och kom ut (och kom ut, och kom ut...). Här ska jag fokusera på själva skrivprocessen. Det tekniska.

Först av allt, innan du ens börjar skriva ned orden, måste du ha en riktigt bra idé, eller ännu hellre en djupt personlig vision, en dröm som du inte kan skaka av dig.
Faktiskt har jag fått flera idéer till berättelser från drömmar. Skriv gärna ned intressanta drömmar du har haft. Bolla dem i tankarna och se om de kan bli till en längre berättelse.

Detta betyder inte att du måste skriva en roman med samma struktur som en dröm. Drömmar är uselt redigerade, manuset är en salig röra och slutet är ofta rena fiaskot -- man vaknar och får inte ens veta hur det gick. Det är de bästa bitarna i drömmen som bör tjäna som inspiration.

Är du en "visuell" person? Kan du "göra bilder" i tankarna? Det kan stimulera historieberättaren i dig. Jag tror inte på att en berättelse ska vara alltför abstrakt. Unna dig att dagdrömma. Om det hjälper, dagdröm med hörlurar på och spela musik som får igång fantasin. Ju mer besatt av din vision du är, desto lättare kommer det att bli att skriva en hel roman av den -- och skriva klart och korrekturläsa romanen, få den refuserad många gånger, och så vidare.

Det finns de som säger så här: Jag vill skriva en bok precis som X, min favoritförfattare.

Kanske du har försökt dig på att imitera dina favoritförfattare. Eller skriver fanfiction. Helt OK. Det är alltid en början. Men sen då? Vad är nästa steg? Du måste kliva ut ur dina idolers skugga nån gång. För mig är att bli en "riktig" författare att hitta sin egen grej, vad den än är. Konst är en egotripp.

 (Eller du kan göra som E.L. James, skippa den personliga utvecklingen och istället skriva "Twilight"-fanfiction, bara ändra namnen på Bella och Edward, ge ut resultatet och bli snuskigt rik... men vad är väl ett par hundra miljoner kronor i intäkter? En statussymbol!)

Har du hittat din personliga vision? Känner du att du bara måste, måste uttrycka den i ord? Bra. Då kan vi sätta igång på allvar.

Fortsättning följer...
Del 2 av "Så hur skriver man en sån där trilogi, änna då?" finns HÄR.