I krig och kärlek är allt tillåtet...?

Jag har berättat tidigare om min gamla webbsajt, där jag postade hela romaner i följetongsform...

En av dessa romaner heter THE ARGUS PROJECT, och gick som webbföljetong år 2001 och 2005.

Denna mycket våldsamma -- men ändå romantiska -- berättelse utspelar sig i en avlägsen framtid när mänskligheten har koloniserat flera planeter i Solsystemet. Rymdkolonister har använt bioteknik för att skapa olika nya människotyper som är bättre anpassade till det hårda livet utanför Jorden.

Mycket är märkligt med denna framtidsvärld... men märkligast är kanske att dess ekonomiska system inte längre är baserat på pengar, men på Popularitetspoäng (PP).

Ett universellt system av kredit ger dig större resurser ju mer populär du blir. Ju mindre populär du blir, desto mindre kredit. (I dagens verklighet har det redan startat en utveckling i den riktningen!)

Ett interplanetärt krig har uppstått mellan Jorden och kolonierna på Jupiters månar -- och kostnaderna för den jordiska sidan finansieras av militärens Popularitetspoäng.

Berättelsens hjälte, Gus, är en fattig boxare som försörjer sig på att tvätta solpaneler. Under berättelsens lopp möter han berättelsens hjältinna, Venice -- som är dansös och utstött från samhället.

Gus och Venice blir häftigt förälskade i varandra -- och deras kamp mot krafterna som försöker hålla dem åtskilda får också en inverkan på världens öde.

Dramats skurk, en politiker och överbefälhavare som kallas "Kanslern", leder kriget mot kolonisterna. Han försöker utnyttja Gus och Venice som brickor i ett interplanetärt maktspel, som ska göra honom till världens mäktigaste man... om de inte kan stoppa hans plan.

Kanslern använder mycket medvetet media, propaganda och sin egen "image" för att upprätthålla sin -- och krigets -- popularitet och kreditvärdighet. (På så vis påminner han inte så lite om vissa av dagens politiker...)

Under höstens lopp har jag redigerat THE ARGUS PROJECT för utgivning som e-bok på Amazon.com. Den nya versionen är nästan 100.000 ord lång.

Så här ser det nya bokomslaget ut:

THE ARGUS PROJECT lämpar sig för läsare i tonåren och uppåt. Romanen innehåller flera våldsamma scener och en hel del svordomar (det vill säga, framtida svordomar -- jag hade kul när jag hittade på framtidens kraftuttryck...)

Boken kom ut i december 2016 och finns att köpa nu på Amazon.com:
THE ARGUS PROJECT Kindle Edition 

För att läsa ett utdrag ur THE ARGUS PROJECT, klicka på länken och klicka på "Look Inside"! 

BooksOfDoom recenserar "DARC AGES - De mörka tidevarven"-trilogin...

Bokbloggen BooksOfDoom har recenserat trilogin DARC AGES - De mörka tidevarven, på engelska -- och tyckte mycket bra om den.

Citat:
Darc Ages: The Awakening (Uppvaknandet) by A.R. Yngve is the first book, since Douglas Adams, that made me laugh out loud. A lot! There was a constant hilarity in both the way the world worked, the presentation of the characters, and what they said. That alone is reason for me to recommend the trilogy of Darc Ages.

Läs hela recensionen HÄR (på Instagram).
----------------------------------------------------------
- Tidigare recensioner av DARC AGES
- Bokseriens officiella webbsajt
- Här kan du köpa böckerna på svenska
- Här kan du köpa böckerna på engelska 

Boken som alla monster pratar om...

MONSTER I MASSOR finns att köpa på Bokus och Adlibris som pocket och e-bok.

Mitt besök på ConGräs

Lördagen den 19:e november var jag alltså inbjuden till ConGräs, Club Cosmos' lilla endagskongress i Majorna i Göteborg.

Jag hade lovat arrangörerna att ge en exklusiv förhandstitt på min sprillans nya barnbok MONSTER I MASSOR... men det var mycket nära att det inte blev av.

Lyssna nu go' vänner, så ska jag för er berätta...
-------------------------------------------------
SAGAN OM SLOTTET POSTMORD

Det var en gång en fattig författare som köpt flera exemplar av sin nya barnbok för att sälja dem på marknaden, och skulle hämta dem på posten.

Redaktören förklarade för honom: "När du ska hämta ut dina böcker, kommer du att möta postens tre väktare. Väktarna kommer att kräva att du säger det hemliga lösenordet -- det är 'Sjutton'. Sedan kommer väktarna att kräva ID-kort... och de kommer inte att godkänna det du har."

"Vad ska jag då ta mig till?" undrade författaren.

Redaktören sade: "Trägen vinner!" och försvann i en magisk rökpuff.

Så gick den fattige, men oförvägne författaren till Posten för att hämta sina böcker.
Men ack -- till sin förfäran upptäckte han att Posten var borta! Där det funnits ett postkontor, stod nu istället ett ruggigt, ogästvänligt slott med höga murar och en vallgrav.

När den fattige författaren knackade på porten till slottet, öppnade en storväxt figur och sade: "Jag är Slottet Postmords förste väktare. Vad är det du vill?"

"Jag skulle bara hämta mina böcker", sa den fattige författaren.

"Vad är lösenordet?" brummade den förste väktaren.

Författaren hade glömt det. "Sjutton också!" utropade han.

"Det är rätt", sade väktaren. "Har du ID-kort?"

Författaren -- som annars bodde i kungariket Norge -- visade väktaren sitt bankkort med foto på, som var giltigt ID i Norge.

"Det är inte giltigt ID", sade väktaren. "Du är inte böckernas rättmätige ägare. Kom igen när du kan visa ditt pass!"

Och väktaren slog igen porten. Författaren blev både arg och ledsen, men så mindes han vad redaktören sagt och knackade på porten igen.

Då öppnade en annan, lite kortare figur. Hon sade: "Jag är Slottet Postmords andre väktare. Vad är det du vill?"

"Jag skulle bara hämta mina böcker", sa den fattige författaren.

"Vad är lösenordet?" sade väktaren.

"Sjutton!"

"Det är rätt", sade väktaren. "Har du ID-kort?"

Författaren visade väktaren sitt bankkort med foto på.

"Det är inte giltigt ID", sade väktaren.

Då visade författaren fram sitt pass. Väktaren synade det noga.

"Det här passet gick ut i september," sade väktaren. "Regler är regler!" Och väktaren slog igen porten.

Författaren blev så förtvivlad att han närapå gav upp, men så mindes han vad redaktören sagt och knackade på porten en tredje gång.

Då öppnade en tredje figur med glasögon. Hon sade: "Jag är Slottet Postmords tredje väktare. Vad är det du vill?"

"Jag skulle bara hämta mina böcker", pep den fattige författaren med liten röst.

"Vad är lösenordet?" frågade den tredje väktaren.

"Sjutton! Och jag har ID-kort och pass!"

Författaren visade den tredje väktaren sitt bankkort och pass.

Den tredje väktaren sade: "Vi godkänner inte ditt ID-kort, fastän det är äkta och det är lätt att känna igen dig på fotot. Och det här passet gick ut i september. Men eftersom du är så enträgen, så gör vi ett undantag... för den här gången."

Och författaren fick sitt paket med böcker, öppnade det genast -- och där låg böckerna, med hans eget namn och foto på omslagets baksida. 

Glad som ett barn skyndade han till marknaden för att sälja dem, och hann precis fram innan den skulle börja...

(OK, sagan är inte helt sann. I verkligheten var det min kloka och goda hustru som manade mig att inte ge upp kampen om bokpaketet. Och i verkligheten är det ännu svårare att få ut sitt paket från Slottet Postmord.)
---------------------------------------



På ConGräs' bokbord satte jag upp denna denna lapp -- ett exempel på vad jänkarna kallar "The Hard Sell":

Många böcker signerades med små tecknade figurer och tillhörande snabbteckningar. Sandra Petojevic gav mig en av sina fantastiska illustrationer till föreningens novelltidskrift Brev från Cosmos. Lasta ned tidskriften för att se bilden (som illustrerar mitt bidrag, novellen "Odla med Orpmgorp"). Tack, Sandra! :-)

Stämningen var informell och avslappnad. Jag fick konversera med gästerna om allt möjligt i allmänhet, och science fiction i synnerhet. Öl avsmakades. Vitsar berättades (vi var ju trots allt i Göteborg). Virtual Reality-brillor testades. Kort sagt: Vi roade oss.

Jag höll ett ganska långt föredrag på temat "Tid i Science Fiction" som fick mycket ros av gästerna. Eftersnacket ledde till flera intressanta synpunkter från publiken.

Så gick vi ut för att få oss en matbit, varpå vi inte kom helt överens om matställe och hamnade på  två olika restauranger -- så synd! -- men jag fick massor av indisk mat på arrangörernas bekostnad, och ritade fler monsterbilder till de som ville köpa böcker.

Som till exempel den här:

Tyvärr var jag tvungen att åka hem tidigt och missade flera programpunkter, bl.a. filmvisningen. Besök föreningens Facebook-sida för att få veta vad som hände efter att jag gått.

Stort tack till arrangörerna och alla andra som gjorde kvällen så rasande trevlig! (Vi ses väl nästa år?)

Särskilt tack till Louise Rylander och Peter Bengtsson, fotograferade nedan.

Shameless marketing is my middle name!

9 monster av 10 rekommenderar...

MONSTER I MASSOR finns att köpa på Bokus och Adlibris som pocket och e-bok.

Möt mig på ConGräs 19:e november

På lördag den 19:e november besöker jag science fiction-kongressen ConGräs i Göteborg -- som inbjuden hedersgäst.
 
Där ska jag hålla ett föredrag på temat Tid i Science Fiction, som förhoppningsvis inte går över tiden. Jag ska också att ha ett bokbord och sälja min nya barnbok MONSTER I MASSOR.
Kongressen arrangeras av Club Cosmos. 
 
(Se också min rapport från Steampunk-kongressen SteamCon!)

 

Om att läsa om (och skriva om)...

Ju längre du håller på med att skriva prosa, desto fler gamla manus samlar du på dig.

Att göra en omläsning av något man skrivit för länge sedan och inse att det fortfarande är OK, eller rentav bra, ger författaren en varm känsla inombords...

...men att läsa om något man skrivit för länge sedan och se alla bristerna, missarna, felskrivningarna och slarvet skänker författaren en pinsam värme inombords -- ungefär som att inse att man nyss har gjort i byxorna.

Just nu håller jag på att redigera en av mina tidiga romaner för nyutgivning. Då infinner sig ett dilemma: Hur mycket tid och arbete är det värt att skriva om gamla texter, istället för att skriva helt nya? Kort sagt: När är det dags att "släppa taget" om ett manus och "gå vidare"?

Det finns inget enkelt och slutgiltigt svar. Men författaren som står inför valet att arbeta om ett gammalt manus bör fråga sig: Finns det något i den gamla texten som gör att den förtjänar "en ny chans"? Har den en stark idé som bär upp den, trots brister och fel?

Jag tror inte på perfektion. Det får finnas skönhetsfläckar i en bok. Det som avgör om man ska ge ett gammalt manus en ny chans är om det bygger på en intensiv personlig vision, en riktigt bra idé (eller flera).

När den här romanen är färdigredigerad (och färdigomskriven), kommer jag att ta bort den gamla versionen från min officiella webbsajt. Den nya ska ges ut som e-bok.

Vad spelar han för roll om nio hundra år?

Monster, pirater och pyjamaser...

Jag har skrivit och fått publicerat tre barnböcker hittills:
SAGOPYJAMASEN (2012)
HUNDRA TUSEN PIRATER (2013)
MONSTER I MASSOR (2016)

Att de kom ut just då är ingen tillfällighet. Jag började skriva sagorna för min egen son, som också hjälpte mig med idéer och illustrationer till den tredje boken. (Han ritar fantasifullare monster än jag gör!) Jag gjorde illustrationer i "serietidningsstil" till alla tre böckerna.

SAGOPYJAMASEN:
Den här boken börjar med att berättarens son har en pyjamas med bilder på, och berättaren (pappan alltså) hittar på sagor inspirerade av bilderna. Och så gick det faktiskt till! Jag skrev sedan ned sagorna och ritade illustrationerna.

HUNDRA TUSEN PIRATER:
Grabben blev lite större, och sagorna blev lite "tuffare". Vilket barn gillar inte pirater? De här historierna utspelar sig visserligen i 1700-talets Karibien (bortsett från den sista sagan, "Tåget som fastnade"), men är i övrigt helt orealistiska. Steampunk, troll, science fiction, prutthumor och magiska lampor möter vildsinta pirater i en vild och galen blandning.

MONSTER I MASSOR:
Att det skulle handla om monster var grabbens idé, och jag studerade hans fina teckningar av monster för att få inspiration. (Särskilt historien "Monster-invasion från rymden".)
I den här boken börjar en del satiriska inslag smyga sig in, som t.ex. "Den stora monsterjakten" som driver med Pokemon Go!-fenomenet.

Vad nästa sagobok ska handla om får vi se... kanske rymdvarelser?
De här böckerna finns på biblioteken, och kan också köpas på Bokus.com och Adlibris.com.

Recensionerna har varit positiva:

"Jag läste halva boken i ett svep för min sjuårige son och han ville höra mer." 
-Stefan Whilde, Tidningen Kulturen

"Hela boken är full av dessa härligt småläskiga berättelser och fantastiskt roliga pirathistorier ... en verkligt uppiggande bok som lämpar sig som godnattsagor för både små och lite större barn." -Kerstin Hagstrand-Velicu, BTJ-häftet.

Hur man gör ett bra (eller dåligt) bokomslag

Jag gör gärna mina egna bokomslag, och dessutom åt andra författare.
Efter att ha hållit på med det i många år... och lärt mig av mina misstag... så har jag blivit medveten om att bokomslag ofta är baserade på specifika klichéer.

Ta till exempel typografi. Det finns "Fantasy-fontar", "SF-fontar" och "Skräck"-fontar. Men varför är det så?
Till en del kan det väl skyllas på föregångares inflytande och "tradition". Det är ju ingen hemlighet att när J.R.R. Tolkien uppfann fiktiva språk och namn, och dessutom skrev dem med vacker kalligrafi, så skapade han en slags "mall" för Generisk Fantasy-typografi som förekommer än idag.

(En annan klyscha är att Fantasy = Medeltiden = Frakturstil och "gotiska" bokstäver.)

Men även om det är helt OK att en omslagsdesign använder sig av klichéer och konventioner, så bör detta inte göras slarvigt. Slarv är en kombination av bristande noggrannhet, omtanke och insikt. (Ofta bortförklaras slarvet med tidsbrist och/eller brist på resurser. Det köper jag inte.)

Här är ett påhittat exempel på ett misslyckat Fantasy-bokomslag. Jag ska beskriva vad som inte funkar, och hur det kan göras mycket bättre.

(För att inte såra någon, har jag konstruerat en design som avsiktligt innehåller de brister som oftast förekommer på bokomslag. Om någon ändå känner sig sårad av den kritik som förekommer här... märk väl att jag försöker hjälpa andra författare göra sina böcker mer attraktiva. Om jag inte hade velat hjälpa, skulle jag ha hållit tyst.)

1: Typografi.

1.1. Fonten (alltså den teckenstil som valts) verkar inte genomtänkt och sticker inte alls ut. Bokstäverna ser helt enkelt inte det minsta spännande ut. Man kunde ha valt en annan font, eller i bästa fall konstruerat en helt originell font.

1.2. Titel-logon är i kursiv (lutande) snitt -- vilket intryck ska det ge betraktaren? Att designern skulle klicka på "fetstil" men missade?

1.3. Men det värsta felet är logon saknar karaktär, personlighet. En logo ska skrika "karaktär", inte "Microsoft Word 2.0"! Experimentera med titelbokstävernas inbördes storlek och placering. Allt måste inte radas upp på en och samma linje.

1.4. Särskilt i Fantasy-genren uppskattas det att en logo är "snirklig" och dekorativ. Inspirationen till detta tycks stamma delvis från Tolkien och delvis från medeltida manuskript(se bild).

Tjusigt, jovisst... men försök sätta det "dekorativa" i ett slags kulturellt och historiskt sammanhang. Utspelar sig bokens handling i en värld där munkar skriver dekorerade manuskript? (Om den inte gör det, hitta på någon annan slags dekoration än den på bilden.)

"Men det är svårt att hitta på nåt originellt!" Inte alls. Läs texten i själva boken -- där skall grundinspirationen till omslagets design ligga. Omslaget ska ge läsaren information om bokens innehåll, också "indirekt" information -- sån information antyds faktiskt av typografi, precis som i manuskriptet på bilden.

1.5. Jag har uteslutit ett klassiskt misstag -- nämligen det att göra titel-logon alltför liten. Tumregeln är: Det ska gå att se bokens titel när den står bland andra boktitlar. Och dom är garanterat inte för små för att läsas -- så den minsta texten förlorar kampen om läsarens uppmärksamhet.

2: Text och bakgrund

2.1. Vad är de vita fläckarna längst ned på omslaget? Är det revor i papperet? Nej, det är text med extremt låg kontrast. Det främsta kriteriet för ALL text överallt är att den skall vara L-Ä-S-L-IG. Text måste ha HÖG kontrast. Detta borde egentligen inte behöva sägas, men felet görs så ofta att det måste påpekas.

LJUS omslagstext ska ha MÖRK bakgrund, och gärna vara skuggad. MÖRK omslagstext ska ha LJUS bakgrund. Undvik "röriga" bakgrunder där texten -- speciellt titel-logon -- ska stå.

Undvik också "grötiga" färgval, som t.ex. röd text mot lila bakgrund.

2.2. På det här omslaget förekommer ett "dekorativt" bakgrundsmönster i marginalen. Det är detaljerat och färgrikt, tillför ingen information om bokens innehåll, distraherar blicken så att texten blir svårare att läsa, och ingen begriper varför det ens finns där.

Särskilt Fantasy-böcker plågas av dessa "dekorativa inramningar", men ironiskt nog kan problemet spåras tillbaka till Den Industriella Revolutionen. Va? Just det! Låt mig förklara:

På 1800-talet inleddes en massproduktion av varor i en skala som aldrig tidigare skådats. Maskiner öste ut otaliga identiskt lika kopior av varor. För att försköna dessa produkter uppfanns färdigtillverkade dekorativa stilar och mönster, som enkelt kunde tryckas, målas och stansas på dem.  

Det mest kända av dessa färdiga mönster kallas Jugend. Ofta har mönstren något lite nostalgiskt över sig -- organiska former som blad, grenar och frukter, pseudo-keltiska influenser och greko-romersk design från antiken.

Att lägga till "färdig-stylad" dekoration blev helt enkelt en klyscha som än idag används utan en tanke på att den inte längre behövs. Vill du visa keltiska influenser på ditt Fantasy-omslag? Bra! Sök då upp äkta keltiska konstverk och fornminnen, och gör bilder baserade på genuint källmaterial.

2.3. För lite information om innehållet. Detta gäller både omslagets framsida och baksida. Som regel brukar baksidan beskriva med text vad boken handlar om, dess huvudperson(er) etc. Professionella förlag har ofta en liten text på omslagets framsida som i snärtig form sammanfattar och "säljer" handlingen.

Beskrivande text på omslagets framsida brukar kallas en "blurb". 

Exempel på en dålig blurb:

De åkte undervattensbåt jorden runt -- men skulle bränslet räcka?

Jules Verne

EN VÄRLDSOMSEGLING UNDER HAVET

Du bör bara inkludera en blurb på ditt omslag om den är riktigt, riktigt bra. Det är en konst som skulle kräva en helt egen essä, så vi går inte in på den här.

Citat från goda recensioner på omslaget kan vara positivt... men av praktiska skäl är det ofta knepigt för mindre utgivare att samla in citaten i tid för utgivningen.
Dessutom syns citattexten dåligt, ifall omslaget är på en datorskärm istället för papperstryck.
 
Men du måste ju berätta nånting om boken för den som står och tittar på omslaget och försöker bestämma sig! Läs baksidestexter på olika böcker, och lär dig vad som funkar.

Några tumregler: 1) Berätta bara det som är absolut relevant för att folk ska haja vad som pågår i boken. 2) Var inte rädd för att överdriva litegrann om hur spännande/humoristisk/romantisk boken är. 3) Avslöja inte för många detaljer om handlingen (s.k. "spoilers").

3: Omslagsbilden

3.1. OK, jag överdrev när jag ritade den där bilden. Så dålig grafik förekommer aldrig på bokomslag. (Eller..?) Låt oss gå igenom de typiska missarna som görs med omslagsbilder i SF, Fantasy och Skräck:

3.2. Inkompetent bildhantverk generellt.  Det finns många professionella illustratörer i Sverige. Men de flesta av dem vill ha betalt. Om du väljer en omslagsartist som jobbar mer eller mindre gratis, får du det du betalar för. Snåla inte med omslagsbudgeten. Som det norska ordspråket lyder: Man kan spara sig fattig.
Om du tänker måla/redigera omslaget själv, var säker på att du vet vad du gör.

3.3. Icke-humanoid anatomi. Prinsessan på omslaget håller inte svärdet på ett trovärdigt sätt. Håret spretar åt alla håll. Vad är det som håller kvar prinsesskronan på allt det där hårsvallet? (Karlssons Klister?)
Antingen ser figuren mänsklig ut eller inte. Och se upp för "The Uncanny Valley".

3.4. Ofokuserad och/eller skev bildlayout. Vad exakt är det som figuren på omslaget slåss med? Vi vet inte, för hon står till höger i bilden. Varför är det ett tomt område på bildens vänstra halva? Varför står figuren inte i mitten av bilden så att man kan se mer av den?

Det är en konst i sig att redigera omslagets layout så att det inte får konstiga "tomma områden". (Jag har själv gjort samma misstag.) Logo, bild och övrig text måste hänga ihop som en helhet. Det enda som hjälper är att göra om, och göra om, tills det blir rätt.

Det hjälper att veta vilka omslagsmarginaler som krävs vid tryckning. Be alltid tryckeriet/förlaget om MYCKET specifika omslags-mått. För det mesta krävs en "extra" marginal som går över omslagets kanter.

3.5. Figurer gjorda med datorgrafik. 3D-rendering -- tänk så praktiskt! Du slipper betala levande modeller, och 3D-grafik ser ju så proffsigt ut i dataspel...

Nej. Nej, nej, nej, NEJ. På ett bokomslag syns det direkt om figurerna har skapats med 3D-grafikprogram. Bara ett fåtal konstnärer är bra på sånt. Sannolikheten för att de 3D-ritade figurerna kommer att se ut som plastdockor är 95%. Romaner ska i första hand handla om människor. Tills datorgrafiken blir så bra att det inte går att se skillnad på verklighet och fejk -- undvik!

3.6. Svagt eller ogenomtänkt bruk av färger. En trist trend i filmer de sista 10-15 åren har varit att tona alla bilder i samma färgton -- urvattnat grönt, blekt blått eller grått. Det har inte varit "inne" med starka färger som står ut. Trenden har påverkat bokomslag också.

Detta kan vara en smaksak. Personligen tycker jag att "enfärgade" urblekta omslag är urtråkiga och deprimerande. Det fina med färger är ju att de är olika. Även om ditt omslag bara använder i princip tre färger, kan de skapa kontraster och blickfång.

(Ett enkelt grepp är att ha EN figur/detalj i en stark färg som t.ex. rött, medan resten av bilden går i grått. Mycket effektivt.)

Om jag får generalisera lite så brukar barn föredra starka, klara grundfärger, medan finare nyanser och bilder i en enda färgton förknippas med en "vuxnare" publik. Med andra ord: Ett "barnsligt" bruk av färger på bokomslaget kan få presumtiva läsare att tänka "Detta är för barn" -- i synnerhet om motivet är Fantasy eller SF.

Så: Använd färger med tanke på din målgrupp.

3.7. Fantasilöshet. Paradox: Så många böcker har etiketten "Fantasy", men fantasin verkar ha stått still när det kom till att måla omslagsbilden. Ännu en generisk trollkarl? Ännu en Viggo Mortensen-wannabe i dramatisk pose med ett svärd? Ännu en generisk drake? Försök vara lite originell.

3.8. Tråkighet. Fläska på med drama! Action! Romantik! Vackra vyer! Omslaget ska locka.

3.9. Vilken bok var det nu igen? Ibland får grafikern hjärnsläpp. Boken hör helt klart hemma i en viss genre, ändå verkar omslagsbilden handla om en helt annan genre -- och visar till och med scener och/eller figurer som inte har något alls att göra med innehållet. Detta kan för det mesta skyllas på slarv eller inkompetens. Överlåt inte omslagsjobbet åt någon som inte har koll på bokens innehåll.

Ibland förekommer omslag med så kallad "whitewashing" -- d.v.s. när karaktärerna framställs som "vita" fastän de är mörkhyade i själva berättelsen. Denna skamliga praksis borde vid det här laget ha upphört -- jag hoppas det iallafall.

Även om ett omslag inte bör visa fram det mest kontroversiella som sker i handlingen (t.ex. grovt våld eller väldigt skrämmande inslag), så ska det heller inte "mörka" viktiga inslag i berättelsen. Läsaren ska inte behöva känna sig lurad.
------------

Ett sista råd: Försök göra minst två testversioner av omslaget och jämföra dem innan du bestämmer dig. Låt också andra personer bedöma dem -- de kanske lägger märke till något som du missat.

Kom ihåg: En bra förpackning kan göra en stor skillnad. Här nedan ser du två utgåvor av samma bok, med olika omslag. Vilket är bäst?

Vad spelar det för roll om nio hundra år?

darcages.com

Barnboken MONSTER I MASSOR ute nu!

Nu är den här!

Just nu finns min helt nya illustrerade barnbok MONSTER I MASSOR att köpa, som pocketbok, i dessa nätbutiker:

- Bokus

- Adlibris

Pocketversionen är illustrerad i svartvitt med gråtoner. (E-bokversionen kommer med färgillustrationer.)

Boken ges ut på Wela Förlag.

Mitt besök på SteamCon 2016...

Först, ett stort tack till föreningen Steampunk Götheborg för att de bjöd in mig till kongressen och lät mig delta i basarens bokbord och paneldebatten om film!

Som en liten gengåva donerade jag "B-1888" till föreningen. (Den är byggd av en RoboMop-kula; "nitarna" är målade rhinestones, och hatten kommer från påskpynt.)

Här följer några foton från lördagen den 5:e november (jag hann bara närvara den dagen -- men jag hoppas kunna vara med igen nästa gång.)

SteamCon tog plats i gamla Schillerska Gymnasiet nära Haga. Basaren (i gympasalen) var öppen för allmänheten, och massor av steampunkare kom dit för att beundra andras kreativitet och visa upp sin egen. (Jag tog inte ett foto av tjejen som hade en fantastisk mekanisk fågel på skuldran, men säkert har andra gjort det...)

Denne laglöse figur, Steampunk Robin Hood, gjorde kongressen osäker i sällskap med sin kumpan Marian.

En korrupt sheriff mutades med chokladpengar för att låtsas inte se de laglösas kampanj att värva folk till sitt rövarband.

Maria (till vänster) och Erika (till höger) hade rest långt för att komma till SteamCon.

Det jag generellt gillade bäst med steampunkarna var deras genuina kreativitet och estetiska lekfullhet med materialet -- det kändes lite som att besöka en fest arrangerad av ett konstnärskollektiv. Folk var genuint ute efter att Göra Sin Egen Grej, vilket jag alltid har haft stor respekt för.

Till och med insekter kan bli Steampunk-konst -- som i dessa EntoMechanic-figurer som Hanna Ågren (en av arrangörerna) gjorde och ställde ut.

(Klicka på bilden och zooma in för att läsa texten!)

Galna vetenskapare fanns det flera av på denna kongress. I dunkla rum pågick mystiska och säkert olagliga experiment...

(T.ex. fick jag och andra lära oss hur man kan göra fejksnö av pulvret som är gömt inne i engångsblöjor. Mad Science!)






Låt er inte luras av min troskyldiga min på bilden! Jag var på SteamCon i ett krasst och cyniskt syfte: Att sälja böcker. Populärast var sagoboken HUNDRA TUSEN PIRATER, som åtminstone innehöll litegrann steampunk. (B-1888s batteri strejkade, så jag fick inte den *%*#¤ roboten att rulla omkring på golvet som planerat.)

Jag delade bokbord med författarkollegan Marcus Olausson, (i Abraham Lincoln-hatt på fotot) spelförfattaren Gunnar Söderberg (i keps på fotot) och Professor Elemental (i tropikhjälm, som jag tyvärr inte hann prata med).

Hur reko är Marcus Olausson? Så här reko: En besökare ville köpa en av mina böcker, men kunde bara betala med Swish. Och där satt jag med min plånbok och min hopplöst föråldrade Nokia. Då bad Marcus kunden att Swisha betalningen till honom, och gav sedan beloppet till mig i kontanter.
 

Sandra Petojevic sålde massor av skojiga gamla ting på basaren. Av henne köpte jag ett fint litet smycke till min fru. Sandra köpte Darc Ages-trilogin av mig.
(Sandra är också tecknare -- kolla in hennes superba illustrationer i Brev Från Cosmos.)

Men så hade jag lovat att delta i panelen om Steampunk på film. Den pågick i Schillerskas mycket vackra f.d. kapell, och jag hade väldigt kul (fast jag larvade mig kanske lite väl mycket -- därom får besökarna döma).

Den mest spännande deltagaren i filmpanelen, Oskar Hejll, var faktiskt med om att arrangera en skräckshow för Lisebergs Halloween-special som pågick samma dag.
(På grund av det extremt dåliga vädret den lördagen, plus att jag skulle vara på SteamCon, missade jag och familjen årets sista chans att se Halloween-specialen. Men Oskar sa att skräckshowen kommer igen nästa år, så den tänker jag inte missa...)

Panelen verkade vara rätt enig om att en svensk Steampunk-film skulle kunna bli riktigt bra, om bara projektet fick kreativ frihet.
Jag framhävde hur eldsjälar som David Sandberg och andra har lyckats göra riktiga pärlor som Kung Fury och Iron Sky genom att jobba "utanför systemet" och därmed få större konstnärlig frihet. Ett liknande projekt styrt av media-etablissemanget skulle nog haft större budget, men hade inte blivit lika spännande (och man hade tvingats ha med Mikael Persbrandt...).

Hade gärna stannat längre, men... det gällde att komma hem innan stormen utanför blev värre. (Och då menar jag alltså vädret, inte den där andra kommande stormen....)

Så det blev en alltför, alltför tidig sorti. Tack för denna gång, vi ses nästa år... jag hade det faktiskt riktigt trevligt.
(Om det inte syns på fotot, är det bara för att jag är hopplös på att fotograferas.)

Möt mig på SteamCon 5:e november

Jag har blivit inbjuden till Steampunk-kongressen SteamCon i Göteborg i november 2016.
Jag skrev också ett bidrag till SteamCons novelltävling.

Tyvärr hinner jag bara vara där på lördagen den 5:e november... och ska delta i paneldebatten om Steampunk i filmens värld.

För att göra ett gott intryck har jag fixat korrekt kostym med accessoarer. (Och jag brukar annars aldrig klä ut mig -- mitt klädskåp består till 90% av svarta t-skjortor...)

Till exempel har jag dessa små ting 

(OBS! Fickpluntan är tom -- SteamCon är en alkoholfri tillställning):

Och den här lilla saken (kan du se delen som kommer från en vattenslang?):

Och denna modifierade leksak med inbyggda ljus- och ljudeffekter (lägg märke till den falska "patinan"): 

...samt en liten följeslagare, som kan rulla omkring av egen kraft (fast inte särskilt fort)... 

Får jag presentera BB-1888:

Jag tar också med mig några exemplar av mina böcker, som jag hoppas få signera och sälja. 

Se även: SteamCons Facebook-sida. 
------------------------------------------------
FOTNOT (7 nov. 2016): Min rapport från SteamCon 2016 finns att läsa HÄR.