Nu har den kommit ut! Den fjärde delen i bokserien DARC AGES - De mörka tidevarven -- med 10 nya illustrationer av författaren.DARC AGES - De mörka tidevarven - Fjärde boken: Maskernas stad på Bokus
OBS: Boken kan köpas signerad på Bokmässan, där jag kommer att sälja den -- men jag har bara med ett begränsat antal exemplar! Ta gärna med ett eget ex på förhand att få signerat. Du finner mig i Monter A01:52, i Fantastikgränden, på lördagen och söndagen.
Du får veta mer om Fantastikgränden på dess officiella Facebooksida, HÄR.
Om Maskernas stad:
Maskernas stad har inte en huvudperson, men handlar snarare om en ensemble av karaktärer:
- Bibliotekarien Awonso, som var en bifigur i de tidigare delarna.
- Lady Okono Yota, en adelskvinna som reser i sällskap med sin personliga robottjänare. (Hon dök tillfälligt upp i den första boken i serien.)
- Riddaren Sir Kensaburé Orbes, som leder delegationen. (Också en bifigur från de tidigare delarna.)
- Threo av Mechao, delegationens läkare. (Han dök upp i den tredje boken i serien.)
Huvudpersonerna reser på ett diplomatiskt uppdrag till den mystiska, slutna staden Vanitia.
Boken innehåller också massor av intrig, action, romantik, humor -- och talande robotar -- och om det blir fler böcker i serien, kommer de ovanstående karaktärerna också att vara med i dem. Och ja, det blir en fortsättning...
Läs ett utdrag ur Maskernas stad:
Här följer ett mycket kort utdrag ur den svenska versionen, andra kapitlet.
En av huvudpersonerna biktar sig före en lång resa -- i ett feodalsamhälle 900 år in i framtiden:
---------------
När översteprästinnan hade avslutat morgonmässan, och
medan stadsborna sakta förflyttade sig ut ur stadens stora katedral, gick
Dohans gäster i motsatt riktning—till raden av biktstolar nära altaret.
Varje person tog plats i ett avskilt, ljudisolerat bås och stängde dörren. Lady Okonos tjänare stod vakt utanför hennes bås. Hennes robot Kiti-Mo var tvungen att vänta vid katedralens entré med Lord Dohans robottjänare.
Prästinnorna, klädda i vita fotsida dräkter, gick lugnt in på den andra sidan av varje bås. De satte sig bakom ett halvgenomskinligt draperi för att ta emot bekännelser och erbjuda Allmoderns förlåtelse. Alla prästinnor lyssnade på bekännelser under strängast möjliga tystnadslöfte—eller åtminstone var detta den officiella sanningen.
Lady Okono Yota hörde en dörr öppnas och bänken knaka till när hennes biktmoder kom in. En prästinnas mjuka röst uttalade en rituell hälsning bakom draperiet: ”Allmoderns välsignelser, kyrkans välsignelser. Öppna ditt hjärta, jordens barn.”
Okono grep tag i en bönbok från hyllan framför henne och försökte tala. En minut passerade under tystnad.
”Andas djupt”, föreslog biktmodern. ”Stilla dina tankar. Vad är det som besvärar dig?”
”För en tid sedan... blev jag uppvaktad av en man.” Hon svalde och tvekade.
”Fortsätt.”
”Jag visste att han var ond från den första stunden vi möttes. Folk varnade mig för att han var farlig och oförutsägbar. Men det bara eldade upp mig. Och mina föräldrar avvisade honom inte. De ville vinna hans familjs vänskap... på grund av hans rikedom och makt.
”Det var sällan som vi uppvaktade varandra öppet. Vi ordnade hemliga möten istället. Det upphetsade mig också... tills jag fick veta sanningen. Han var inte nöjd bara med att få mina kyssar eller att äkta mig. Han ville ha min själ. Han... försökte få mig att tillbe Koban-Jem med honom. Han visade mig hur man bugade sig framför Setan-Klaws och... den... den där avskyvärda tingesten som han kallade Den Svarta Solen.”
Okono hörde prästinnan flämta till. ”Här?”
”I en annan stad.”
Rösten bakom draperiet andades ut. ”Fortsätt.”
”Jag trodde att han älskade mig. Men när han förde mig fram till Den Svarta Solens altare såg jag... en blodfläck på det. Då flydde jag från altaret och hans stad. Han försökte bönfalla mig, erbjöd mig gåvor, skickade hemliga meddelanden... och sedan gick han över till hotelser. Jag låste in mig i min hemstad där han inte kunde nå mig.” Hon skrattade till. ”Jag lät till och med... tillverka min egen robot för att beskydda mig mot hans lönnmördare. Kobaniterna.”
Prästinnan sade i en något harmsen ton: ”Ingen maskin kan erbjuda starkare skydd mot ondska än Allmodern, mitt barn.”
Okono torkade ögonen. ”Kriget mellan städerna förra året... den där onde mannen dödades i strid. Då borde jag bara ha känt lättnad. Men…”
”Du kände att du... vacklade?”
Okono drog ett djupt andetag och höll tillbaka en snyftning. ”Hur kan det vara så här? Hur kan jag både avsky honom så starkt... och på något vis sakna honom på samma gång? Kanske har Koban-Jem hittat en väg in i min själ. Är jag förtappad? Bannlyst?” Hon darrade på rösten.
”Nej, kära barn.” Biktmodern lät uppriktigt oroad. ”Ge inte efter för misströstan. De onda gudarna försöker locka dig med rädsla, tvivel och hat. Öppna ditt hjärta och sinne för Allmodern. Hon är överallt. I oss alla. Hennes makt råder. ”
”Tack.”
”Låt oss nu bedja.”
Okono lämnade båset några minuter senare, och verkade återigen lugn och under kontroll. Men för henne kändes det som att bära ett falskt anlete, en mask för att dölja ett inre kaos...
----------------
Bokserien DARC AGES - De mörka tidevarven finns att låna som pocket och e-bok på biblioteken, och säljes på Bokus.
Läs mer om DARC AGES på den officiella sajten http://darcages.com
No comments:
Post a Comment