Club Cosmos' ConGast: Kortkort rapport...

Lördag den 4:e november besökte jag anrika Club Cosmos' minikongress ConGast i Göteborg.

Lokalen var klubbhuset vid Majvallen, där det skulle spelas en fotbollsmatch (men som tur var flög inga fotbollar in genom fönstret den kvällen).

På vägen nära platsen passerade jag en öppen butik i Majorna med den fascinerande skylten "VANSINNETS BERG". Vilka obeskrivliga ting dolde sig därinne? Ack, jag hann inte ta reda på det...

Märkligt nog har Vansinnets Berg en Facebook-sida -- som nämndes varken av Herr Lovecraft eller i Necronomicon!

Entrén till lokalen pryddes av en vackert utskuren Club Cosmos-pumpa!
Jag möttes av arrangörerna Peter Bengtsson och Louise Rylander, som generöst lät mig sätta upp ett bokbord i lokalen.

De gav mig också tillstånd att pladdra en stund för besökarna och läsa något ur min blygsamma produktion.

Men före det schemalagda pladdrandet fick jag tid att småprata med gäster som Alf Rynefors (son till Kjell Rynefors), Sandra Petojevic, Erika Nilsson och Martin Andersson.

Jag blev medlem av Club Cosmos, vilket hälsades med en applåd av de andra medlemmarna.

(Ingen mystisk och obehaglig invigningsritual krävdes, tack och lov - jag behövde bara köpa medlemskortet.)

Mitt pladder för besökarna började med en dålig vits (vi var ju trots allt i Göteborg, och jag håller på traditionerna):

En man bygger en tidsmaskin och reser 100 år fram i tiden. Han möts av en vänligsinnad kvinna som tar honom med på en rundtur i framtidens stad.

Det verkar som om det inte finns några krig, det är lugn och ro på gatorna, polisen har inga vapen eftersom ingen har vapen, människorna verkar vara lyckliga och välfödda, ingen verkar vara förtryckt, miljön är fin...

Självklart måste resenären fråga kvinnan: "Vad är er hemlighet? Hur skapade ni det här paradiset?"

Kvinnan svarar: "Först bannlyste vi alla våldsamma människor. Sedan bannlyste vi alla advokater. Sedan bannlyste vi alla politiker. Sedan gjorde vi oss av med alla lögnare. Och sedan bannlyste vi alla fula människor. Och sedan gjorde vi oss av med alla svartsjuka människor. Och sedan alla giriga människor."

Tidsresenären frågar: "Så hur många människor bor här, egentligen?"

Kvinnan tittar sig omkring och svarar: "Tolv... eller fjorton stycken. Men vi diskuterar att bannlysa alla som är bra på att räkna!"

Efter det släcktes belysningen ner, och jag högläste den rysliga kortnovellen "Klådan", som jag kanske ska publicera nån gång.

För att riktigt dra ut på tiden och testa rösten (och publikens tålamod), högläste jag också en längre novell med titeln "Det blinda rummet", som varit ett bidrag i tävlingen SKRIVA.

Peter Bengtsson bjöd oss på hembakat godis - chokladbollar med mintsmak, chokladbollar kryddade med whisky, samt marsipanpraliner pudrade med gyllene stoft.

Så kom höjdpunkten (för mig alltså - jag missade det som hände senare på kvällen): Martin Anderssons föredrag om H.P. Lovecrafts liv och karriär.

Jag fick en helt ny bild av Lovecraft, som inte passade med klichébilden om en totalt isolerad figur. Han hade vänner och reste utanför sin älskade hemstad - och skrev mycket mer än bara skräcknoveller.

På skämt bytte vi ut ett av arken i Martins föredrag mot en av Abdul Al-Hazreds förbjudna besvärjelser--och inför våra blickar började Martin förvandlas...

Ett fascinerande föredrag som också bjöd på en del humor och skratt. Före middagen passade jag på att kränga lite böcker som blivit över från årets Bokmässa - Staden under jorden, Darc Ages - De mörka tidevarven, samt Monster i massor.
Precis som på förra årets Club Cosmos-kongress ConGräs, delades gästerna i två grupper när vi inte kunde enas om var vi skulle käka middag.
Jag hamnade på restaurangen Old Town, i sällskap med Peter Bengtsson, Alf Rynefors och Erika Nilsson, där vi avnjöt utsökt indisk mat och konverserade avspänt.

Samtalet kom bl.a. in på den märkliga staden Centralia i USA, en döende gruvstad där kolbränder har gjort landskapet till ett rent helvete. (Centralia inspirerade skräckfilmen Silent Hill (2006).)













När vi lämnade Old Town och gick tillbaka till Majvallen hände något oväntat.

Plötsligt hörde vi en polissiren - och i nästa sekund kom en personbil körande mot oss i mycket hög fart, tätt följd av en polisbil med blinkande blåljus.
Vi skyndade oss över gatan sekunderna innan bilarna passerade, och biljakten fortsatte utom synhåll.

Så här efteråt har händelsen inspirerat följande Orup-pastisch:

I Götet é jag född
Där är min mor begravd
och jag hittar nästan ingenstans
men Götet... har blivit kallt

Men vi kom tryggt tillbaka till Majvallen, där en kvällsmatch hade satt igång.

Sandra Petojevic - illustratör, författare och garvad Club Cosmos-medlem

Glenn Petersen gjorde ett gastspel (det stod så i programmet!) där han berättade om intressanta nya SF-böcker. Men jag hann inte höra allt... för då var jag tvungen att lämna lokalen; min fru och son väntade med bilen utanför och vi måste åka hem.

Jag packade kvickt och tog ett alltför hastigt farväl av ConGast.

Stort tack till Peter och Louise och alla ni andra - vi ses väl nästa år?