Kongressrapport: FANTASTIKA 2018 (15-17 juni)

Den 15-17 juni samlades över 300 människor i Dieselverkstaden i Sickla i Nacka, till science fiction- och fantasykongressen Fantastika 2018 (alias "SweCon 2018").

Där fick besökarna möta inbjudna författare (Ian Watson, Kij Johnson samt Mike och Linda Carey)... de mötte författare som också var besökare... författare mötte andra författare... kongresskommittén mötte alla men mötte lyckligtvis inte väggen... stämningen var märkbart avslappnad men inte alls slö.

Vädret den helgen var sagolikt vackert. Det var så vackert att en skog i närheten fattade eld av ren förtjusning och måste släckas från luften.

En annan möjlig delförklaring till kongressens avslappnade stämning kan ha varit ett nytt grepp: gästande författare behövde inte sitta vid sina bokbord hela tiden (som annars brukligt är). Kongresskommittén inrättade en "butik" där två personer i taget passade på alla böcker som såldes.

För mig personligen innebar det att jag kunde ta av mig försäljarhatten och koncentrera mig helt på att

1. Mingla
2. Vara med på programpunkter
3. Slappna av och sitta i solen
4. Delta i det "Dead Dog Party" som hölls efter kongressens officiella avslutning.

På tidigare kongressbesök brukade jag ha bråttom att hinna med tåg och bussar. Jag hann aldrig med några efterfester. Denna gång, eftersom jag också var på besök hos min faster som bor på gångavstånd från Sickla, kunde jag lugnt stanna i lokalen till klockan tio eller elva på kvällen. (Tre dagar i sträck, det ni!)

Min enda smolk i glädjebägaren var att eftersom jag inte satt vid ett bokbord så kunde jag inte sälja böcker, och sålde därför långt färre än annars.
(Om ni är intresserade av att köpa mina böcker så kan ni finna dem på Amazon och Bokus -- och de kan lånas på biblioteken.)

Låt oss bläddra lite bland mina foton från Fantastika 2018...

 

"Leave the Bronx. You are ordered to leave the Bronx!"

Detta till synes postapokalyptiska landskap är den före detta Slussen i Stockholm.
När jag kom upp från Stockholms Central efter att ha klivit av tåget från Oslo möttes jag av enorma gropar i landskapet där tunnlar och vägnät revs upp och grävdes ut.

Ta en ordentlig titt på detta sömniga villaområde i Nacka, bara en kort T-banefärd från centrala Stockholm. Där bor min faster, eller rättare sagt bor än så länge, för hon håller på att flytta till Dalarna. Nacka håller just nu på att byggas om med höghus och nya masskommunikationer, så det är oklart hur länge dessa småhus står kvar... Här sov jag över under mitt besök på Fantastika 2018.

På fredagen infann jag mig i Dieselverkstaden, och i kongresslobbyn fick jag min "badge"... plus en liten minneslapp för att hjälpa mig finna rätt plats och tid för de paneler jag skulle medverka i.
Fiffigt!

"Om du hittar denna bortkomna författare, återlämna honom till..."

Det finns en del kul arkitektur i lokalen, bl.a. den gigantiska glödlampan i mitten.
Men den mest fascinerande delen av själva byggnaden var de dubbla speglarna i hissen...

Rene Magrittes surrealistiska tavla "Ceci n'est pas un nerd"

På den här bilden från Bokshop-rummet (en trappa upp, gå runt förvaringsskåpen eller förbi toaletterna, andra dörren till vänster runt hörnet) ser ni författarna A. R. Yngve, Frida Hallberg, Ewa Broberg och Sten Rosendahl. Det fanns MÅNGA boktitlar i bokrummet -- bredden i utbudet av ny svensk fantasy, SF och skräck är imponerande.

En programpunkt på Fantastika var den nyligen bortgångne och mycket omtyckte SF-fanen Lars-Olov Strandberg. Till hans minne hade en vägg dekorerats med de olika kongress-"badges" som han burit under årens lopp.

Det var som sagt jättefint väder. När jag hade lassat av mina böcker i bokshop-rummet tog jag mig en öl ute i solen. Min fasters make var med, för han rastade hunden... och jag lade märke till hur han småpratade med förbipasserande på ett avspänt sätt.
Då insåg jag att Sverige har förändrats -- till det bättre! Jag minns den forna tid då svenskar gärna trodde man var full eller sinnessjuk om man spontant började småprata med främlingar...

Den första panelen jag besökte på fredagen var "How to use animals in a story".
Panelisterna Saara Henriksson, Kij Johnson, Eva Holmquist och Jani Ylönen pratade om hur olika djur skildras i fantasy, SF och skräck, och de många klichéerna om fiktiva djur.
Den prisbelönta författaren Kij Johnson skriver gärna historier med djur som karaktärer, t.ex. i romanen THE RIVER BANK (2017), en pastisch på klassikern DET SUSAR I SÄVEN.
Hon rekommenderade John Crowleys fantasyroman KA, där huvudpersonen är en uråldrig kråka.

Mike och Linda Carey.

Det speciellt fina med såna här SF/F-kongresser är att alla är jämlikar. Så länge du är artig, hänsynsfull och vänlig kan du prata med i stort sett vem som helst.
Jag konverserade en stund med hedersgästerna Mike och Linda Carey, som jag redan hade mött på kongressen NorCon i Oslo, och med Kij Johnson.

Kij Johnson

Vad pratade vi om? Könsroller i fiktionen, James Bond-filmer, Mike Careys manus till serien Barbarella (ja, just den serien från sextiotalet som har återupplivats), och annat.

Carolina Gomez Lagerlöf var moderator i denna sena diskussionsgrupp.

Sent på kvällen deltog jag i en bokdiskussion om Kij Johnsons kortroman THE DREAM QUEST OF VELLITT BOE, en pastisch på H.P. Lovecrafts THE DREAM-QUEST OF UNKNOWN KADATH. Kijs pastisch var ett försök att skriva i samma värld fast inkludera kvinnor.

Jag har läst Lovecrafts bok och många av hans noveller, men ärligt talat är jag inte en fan av hans verk. Så jag frågade henne: Varför får Lovecraft egentligen så mycket uppmärksamhet idag? Lovecraft tyckte ju själv att hans samtida kollega Algernon Blackwood var en bättre skräckförfattare.
Kijs svar var intressant: "Kulten" kring Lovecraft är ett tidigt exempel på en "fandom". Intresset skapades av inte av Lovecraft själv, men av fans som fortsatte ge ut hans verk efter hans död och skrev fler historier i hans "universum".

Till vänster: A.R.Yngve. Till höger: A.R.Yngve

På lördag morgon skulle jag intervjua mig själv i bokshop-rummet.
Som ni kan se på bilden ovan blev det en schizofren händelse... det slutade med att jag började slåss med mig själv p.g.a. ett gräl om huruvida Margaret Atwood skriver "science fiction"...

När jag skulle signera mina egna böcker dök SF-fanen Dave Lally upp, med ett exemplar av den svindyra praktboken om hur filmen "2001 - Ett rymdäventyr" blev till.
Med hänförd min vidrörde jag denna monolitiska volym... och i bakgrunden spelade kuslig körmusik av György Ligeti...

I lördagens panel "50 years of 2001: A Space Odyssey" deltog undertecknad, Wolf Von Witting, Dave Lally, Anders Bellis och moderatorn Britt-Louise Wiklund.
I den där "2001"-boken som Dave lät mig få låna en stund finns massor av spännande extramaterial som inte kom med i den färdiga filmen. Det mest fascinerande var konceptmålningarna som visade hur de mystiska rymdvarelsernas hemvärld skulle kunna se ut. (De bilderna gör ett modernt intryck än idag!)

I panelen "How to write collaboratively" diskuterade två par hur de skriver historier ihop: Mike och Linda Carey, samt Gunilla Jonsson och Michael Petersen. (Moderator: Sari Polvinen.)

I minglet mötte jag Alice Hedenlund, verksam i den norska studentföreningen Aniara. Hon var i sällskap med sin pappa som är en garvad SF-fan.
(En dag blir det väl jag som kommer till en kongress i sällskap med min grabb... om jag lyckas släpa med honom.)

Bredvid mig på bilden sitter Lovisa Wistrand och hennes make Åke Qvarfort Wistrand.
Lovisa Wistrand kommer att bli stor -- märk mina ord! Hennes böcker DRAKVISKAREN och DEMONVISKAREN har fått ett enormt positivt mottagande. Någon på kongressen jämförde hennes talang med Ursula K. LeGuin (!). Och hon har ändå bara börjat sin skrivarkarriär...

Byggjobbare på scenen? Nära, men ingen cigarr -- det är den hårt arbetande kongresskommittén, som av okänd anledning gick klädd i reflexvästar under hela helgen.

"Ingen av er kommer ut härifrån förrän ni talar om vem av er som stal mitt högerben!"

Johan Anglemark intervjuar hedersgästerna Ian Watson, Mike Carey och Kij Johnson.
Fotot gör dem inte rättvisa; personkemin var väldigt god mellan de här gästerna.

Vi sysslar inte med New Age och flum på SF-kongresser, men... det stod liksom ett skimmer kring Carolina Gomez Lagerlöf, kongresskommittémedlem, i den här panelen. Liksom ett ljus, som fick en att känna att allt kommer att ordna sig.
(Det kan möjligen förklaras med att hon bar reflexväst...)

Skräckförfattaren Thomas Årnfelt, som jag har mött på kongressen Vinter 2018 i Uppsala, blev intervjuad av Elin Holmerin på lördagen...

... och här intervjuas konstnären Simon Stålenhag av Erik Odeldahl.
Stålenhag har fått massor av uppmärksamhet för sina konstböcker, och är numera verksam i Hollywood med ett filmprojekt baserat på hans verk. Kom ihåg det, gott folk -- på SF-kongresser möter du folk som kan bli superstjärnor senare. (John Ajvide Lindqvist t.ex. var kongressgäst i Göteborg i början på sin karriär.)

Här är klimatpanelen med den inte precis glada titeln "Will we drown, or will we bake?"
Från vänster till höger:
Ian Watson, brittisk författare och SF-fan
Mats Strandberg, författare och SF-fan
A. R. Yngve, författare och SF-fan
Jenny Bristle, SF-fan
Edmund Schluessel, matematiker och SF-fan

Titeln på panelen bestämde verkligen tonen i diskussionen som följde. Jag hade grubblat på förhand om huruvida det skulle gå att säga nånting uppmuntrande, för jag ville verkligen göra det, men det så att säga sket sig.
Jenny Bristle gjorde en tapper insats för utvecklingsoptimismens sak, och jag håller med henne om att tidigare domedagsprofetior har haft fel, men det blev ändå en rätt dyster panel om mänsklighetens framtid.  
Edmund Schluessel och jag började nästan gräla om möjligheten för att övergå till demokratisk planekonomi när klimatet löper amok (jag var skeptisk, av antropologiska och historiska skäl), men då tog tiden slut. Det hela avslutades dock med munter allsång när panelen och publiken stämde in i "Always Look On the Bright Side of Life" (sant!)...

Paneler i all ära -- jag har inte nämnt alla! -- men jag gillar gruppdiskussionerna också. Som t.ex. den om temat tidsresor, som leddes av Jerry Mättää. (Jag missade tyvärr hans föredrag "Solving the Problems of Time-Travel Stories"som hölls tidigare samma dag.)

I vår lilla pratcirkel om tidsresor på film, TV och i böcker deltog också ett barn -- som uttalade sig med både engagemang och kunskaper. Det är ovanligt att se barn som aktiva deltagare på SF-kongresser. Men de flesta av oss blev ju fans väldigt tidigt i livet... jag började läsa om tidsresor före eller runt tio års ålder.

Mitt huvudargument i diskussionen var att tidsresans rötter ligger i sagan om "de tre önskningarna". Den välkända repliken "Jag önskar att det aldrig hade hänt!" är ögonblicket då tidsresan uppfinns. Däri ligger också genrens starka dragningskraft... och skälet till att man kanske inte ska ta tidsreseberättelser på alltför stort allvar.

Anders Bellis, en gammal garvad SF-fan som jag mötte redan på 80-talet, intervjuade hedersgästen Ian Watson.
Watson är en mycket underhållande person och pratar väldigt fort. (Det slår mig ofta nuförtiden hur många pigga, skärpta gamla människor jag möter och känner. 70 är det nya 50.)
Det var förstås kul att få höra Watson berätta om hur det var att arbeta med Stanley Kubrick (på filmprojektet "A.I. Artificial Intelligence"), fast jag ville höra mer om Watsons egna verk...

Jag tvekade att visa det här fotot, för jag ville inte att situationen skulle missförstås... Fotot är från paneldebatten om sex och aliens i science fiction, och på den stora duken projicerades omslag på SF-magasin från förr i tiden. Dessa omslag från 1930-, 1940- och 1950-talet kunde vara påfallande sexuellt laddade (fast de lurades, för magasinens innehåll var för det mesta prydare än Sievert Öholm). Diskussionen blev bitvis mycket skämtsam, samtidigt som det resonerades allvarligt om ämnet.

Vadårå, undrar ni kanske, vad har sex att göra med science fiction? Tja, ta till exempel Margaret Atwoods roman THE HANDMAID'S TALE, där en teokratisk polisstat försöker kontrollera sexualitet och fortplantning.
Och i den nya filmen THE SHAPE OF WATER förälskar sig en kvinna i en amfibisk humanoid varelse. Sådana teman har redan tagits upp i skriven science fiction (med varierande framgång).

Jamen så här vackert var det ute. Och ändå stannade vi hellre inne på Dieselverkstaden större delen av helgen. Vad säger det om oss...? ;-)

"The field equations show that once you four-dimensionally pop, you can't stop!"

Söndag: Matematikern Edmund Schluessel föreläste om icke-euklidisk geometri.
Som en god pedagog delade han ut Pringles-chips som exempel på rumtidens krökning i en modell av ett "öppet" universum. (Jag åt upp min modell.)
Efteråt diskuterade Edmund och jag kosmologi, och jag pressade honom i frågan "Kan vi utesluta validiteten i hypotesen att den accelerande kosmiska expansionen är en optisk illusion orsakad av att tiden saktar in?" Vi fick inte tid att diskutera färdigt, för det var dags för nästa programpunkt...

... nämligen när Marianna Leikomaa intervjuade hedersgästen Mike Carey.
Carey har tidigare beskrivit sin långa karriär som "a series of small breaks", och jag kände igen en hel del av det han berättade i den här intervjun.
Men han pratade dessutom om sina nya skrivprojekt, skillnaderna mellan att jobba för DC Comics och Marvel Comics, och jag fick veta mer om hans uppväxt och familj.
Har jag nämnt att Carey är en av de mest sympatiska och artiga personerna jag någonsin mött?

Talk to the peg!

Så var det dags för Författarfika med Ian Watson. Watson visade upp en grej han har använt sedan han slutade röka: För att ha något i handen istället för en cigg började han hålla i en klädnypa, som han kallade en "peg" (se bild). Han pratade också om livet i Spanien där han sedan länge bor med sin spanska hustru (som också var med på kongressen), en resa till Finland, att han gillar blodpudding, hur det är att åldras och skriva, sina senaste alster, och diverse annat.

Som sagt fick jag tid att mingla mer än vanligt... och det gjorde förstås alla mina skrivande svenska kollegor som också var där. Vi pratade jobb och vardagsliv tills det började regna på oss, men vi vägrade flytta oss från utekaféet utan bara fortsatte prata.

I detta muntra gäng ingick bl.a. Lovisa Wistrand (författare till succén DRAKVISKAREN)...

Frida Hallberg (till vänster) och Världens Sämste Fotograf (till höger)...

... samt Ewa Broberg, Åke Qvarfort, Pernilla "Perny" Lindgren, och Cecilia Larsson Kostenius.

Jag köpte EN bok på kongressen: Sten Rosendahls ALGBLOMNING.

Kongressen avslutades med körsång av Tolkiensällskapet Forodrim.

När jag hade sagt adjö till de andra författarna som måste åka hem, stannade jag kvar på efterfesten -- ett s.k. "Dead Dog Party" -- för att mingla lite med SF-fansen. Det är dessa eldsjälar som ser till att kongresser blir av, det är de som håller och bygger kontakter med varandra, och de utgör grundstommen i det som brukar kallas "fandom".

Som t.ex. Fia Karlsson och Britt-Louise Wiklund...

... och Anders Bellis...

... eller den tyske SF-fanen Thomas Recktenwald.

Jag missade Thomas' föredrag om den tyska rymdbokserien "Perry Rhodan", men han var vänlig nog att ta med sin laptop till partyt så jag kunde gå igenom hela föredraget på skärmen...
Och bland dessa bilder dök följande sida upp, som hade tryckts i ett gammalt Perry Rhodan-häfte: en annons för ett muskelpreparat med ett foto på en viss "A. Schwarzenegger"...

(Sa jag inte att i de här kretsarna dyker det upp folk som blir stjärnor senare? Va?)

Det blev en sen kväll. Nästa morgon, innan jag tog tåget tillbaka till Oslo, passade jag på att uppsöka Science Fiction-Bokhandeln i centrala Stockholm. Jag vandrade genom smala, skumma gränder, förbi otaliga turistfällor...

... tills äntligen jag såg den: SF-Bokhandeln. Pilgrimen hade nått sitt mål.

Men ack -- jag hade inte tid att stanna därinne särskilt länge. Fru och barn saknade mig, och jag hade plikter att uppfylla. Med tungt hjärta lämnade jag SF-Bokhandeln...

... och hann i förbifarten ta ett foto på mycket långt håll av Globen, som låg där liksom ett förebud om den framtid jag alltid har försökt föreställa mig. (Lägg märke till betonglejonen på gatan.)

----------
Om du vill se ännu fler bilder från min kongresstripp kan du gå till mitt Instagramfeed.
Och vill du läsa andra rapporter från Fantastika 2018 -- jag fick ju inte på långt när med allt som hände -- så kan du finna dem här:
-Jenny Bristles Fantastika-rapport, fredagen
-Jenny Bristles Fantastika-rapport, lördagen

-Fia Karlssons Fantastika-rapport
-Fandompodden #77
-----------
Stort tack till kongresskommittén som gjorde Fantastika 2018 så lyckad:
Carolina Gomez Lagerlöf
Tomas Cronholm
Anders Reuterswärd
Mårten Svantesson
Britt-Louise Viklund
Marika Lövström
Nina Grensjö
Jessica Snickars
Håkan Wester
Jakob Hessius
... och till de andra fans som ryckte in och hjälpte till där det behövdes. Tack, alla.

Get ready for FANTASTIKA 2018

I am now in the hectic final preparation stages for this weekend's big event:
FANTASTIKA 2018, the national Swedish SF/Fantasy convention, with a stellar cast of guests (Mike Carey, Kij Johnson, Ian Watson) and lots of fans, writers and artists mingling.

I will participate in two panel debates (if only I can think of something interesting to say besides "err" and "well" and "what he said"), and I will try to sell and sign some books.

The convention staff has wisely fixed a book shop for all visiting authors. This means I will -- for once -- have the time to mingle with fans, authors and artists for THREE WHOLE DAYS. Wo-hoo!

See you there!

https://fantastika2018.wordpress.com/in-english/

UPDATE (June 20): I have returned from a very pleasant congress visit, and will shortly post a report about in on this blog -- in Swedish.

"A. R. Yngve took me on a journey I will never forget." Amazon Customer review of PRECINCT 20: DEAD STRANGE

The first Amazon Customer review of my new book PRECINCT 20: DEAD STRANGE can be read HERE.

Review quote:
"Wow! When I first opened PRECINCT 20: DEAD STRANGE I did not quite know what I was getting into. This book was like Crypt Keeper meets X-Files. A. R. Yngve took me on a journey I will never forget. This collection of short stories had my stomach in knots, as I did not know where each story was leading me."

The book PRECINCT 20: DEAD STRANGE is for sale on Amazon.

Om att skriva pressreleaser för bokutgivningar

Om du inte ger ut din bok själv, är det förlaget som ansvarar för pressreleaser/pressmeddelanden och tillhörande PR.

Men om du måste skriva en pressrelease själv, har jag ett par tips:

1. Tänk på att vara ute i god tid.
Journalister vill vanligtvis ta emot pressreleaser flera veckor innan boken kommer ut, så de hinner få in din bokutgivning i sitt arbetsschema.

2. Din pressrelease bör läggas ut på en offentlig sajt för sådana meddelanden, t.ex. www.mynewsdesk.com . I tillägg till detta bör du också skicka ut den per post eller epost.

3. Alla slags press- och mediakontakter är guld värda när du skickar ut en pressrelease. Känner du någon som känner någon som skriver för tidningar, tidskrifter eller nyhetsredaktioner i områdena kultur och litteratur? Sök och du skall finna.

4. Men hur ska en pressrelease se ut?
Tumregeln är att skriva en pressrelease så att journalister kan citera texten så direkt som möjligt, med minimala omskrivningar. Det gör deras jobb lättare.
Det finns också utrymme för kreativitet -- som i det här skojiga och verkliga exemplet från förlaget Nordlitt:

För släppet av min novellsamling PRECINCT 20: Dead Strange (Maj 2018), följde jag en mer konventionell mall (klicka på länken för att se dokumentet):


Pressrelease - Författaren A. R. Yngve ger ut skräckdeckaren "PRECINCT 20: Dead Strange"

Denna pressrelease är skriven delvis som om den redan vore en tidningsartikel. Den innehåller också relevant kontaktinformation, en bibliografi... och ett par citat från andra personer som redan läst mina noveller.

Inkludera alltid en bild på boken och kanske ett foto på dig själv (men bara om det ser riktigt proffsigt ut).

Utskick av pressreleaser på papper håller väl på att bli gammalmodigt -- är det värt pengarna? -- men du kan alltid försöka. Vad gäller utskick per epost, tänk på detta:

1. Eposta pressreleasen till en adress åt gången! Gör aldrig ett "Cc"-massutskick till många adresser samtidigt. Det gör ett mycket dåligt intryck och du blir brännmärkt som "spammare". (Av samma skäl bör du vara återhållsam med att använda sociala media som Facebook för massutskick av epost.)

2. Finn mottagare som kan tänkas vara intresserade.

Om du t.ex. är författaren S. Rubin med en pressrelease för kärleksromanen Vi möttes på Folktandvården, skickar du den förstås till:
-Bokhandlare (särskilt i trakten)
-Snabbköp i trakten som säljer kärleksromaner (jag har hört att det förekommer ;-))
-Veckotidningsredaktioner
-Bokbloggar som recenserar kärleksromaner
-Journalister som redan har skrivit om den genren
-Lokaltidningen där du bor (ett måste, eftersom lokaltidningar gärna skriver om händelser "i trakten")
-Din egen närvaro på sociala media (d.v.s. länka till pressreleasen på din Facebooksida och på Twitter)

...men skicka den inte till:
- Tidskriften Forskning och Framsteg
- Kulturredaktionen på Dagens Nyheter
- TV-programmet Babel
- The New York Times

Pröva också att posta/eposta pressreleasen till traktens bibliotek (det skadar inte om några bibliotek får nys om din bok och kanske köper in den), och de större stadsbiblioteken.

Om du medverkar på bokmässor och liknande tillställningar: Ha en utskrift av din pressrelease med dig, ifall en journalist skulle dyka upp... eller gör ännu hellre så här: Ha din mobiltelefon redo med ett lagrat utkast, så du kan eposta pressreleasen "på direkten" till någon journalist/influencer/relevant mottagare som du skulle råka möta.

Och så gäller det att jobba, jobba, jobba med att sprida nyheten om din bok. Tyvärr måste du konkurrera om medias och läsarnas uppmärksamhet med otaliga andra utgivare och författare... men vem har sagt att marknadsföring skulle vara enkelt?

FIND THE BOGEYMAN!

Test: FIND THE BOGEYMAN!
Somewhere in Precinct 20, the Bogeyman is lurking.
Can you find him... before he finds you?

Take the simple test HERE: http://aryngve.com/precinct20deadstrange.html

Författarpanel på Swecon: Så gör vi för att få något skrivet!

Lyssna på den här författarpanelen där de svenska fantastikförfattarna A.R Yngve, Nina J. Lux, Anna Vintersvärd, Thomas Årnfelt, Eva Holmquist och Kristina Hård diskuterar skrivandets hantverk:

Sweconpoddar 56 – Så gör vi för att få något skrivet!

Swedish Author A. R. Yngve Releases ”Crime Horror” Book PRECINCT 20: DEAD STRANGE

Swedish author A. R. Yngve’s new short story collection PRECINCT 20: DEAD STRANGE, released on Amazon in May 2018, is a hybrid of crime and horror fiction. Set in an ”urban twilight zone,” the stories feature a police detective who tackles very strange, sometimes supernatural murder cases.

”PRECINCT 20: DEAD STRANGE was born after I had tried, many times, to write conventional detective stories. I grew frustrated and bored with the rigid conventions of the genre. It was too predictable. Then it hit me: why not just break the rules? Suddenly I couldn’t stop writing weird crime stories,” explains A. R. Yngve.

”All stories in this collection center around the police detective Innis Garris, who works in the 20th Precinct of an unnamed American metropolis. Garris investigates homicide cases and suspicious deaths that are very strange, or hard to explain rationally, or may belong in a supernatural realm.”

”Innis Garris operates in a twilight zone between nightmare and reality, and often has to cover up or bury his cases, since he doesn’t want to be dismissed as a crank or a madman. He’s not perfect; sometimes he fails, and the job gradually wears him down.”

”Those who remember the classic 1970s TV show KOLCHAK: THE NIGHT STALKER will recognize the theme of the lone investigator working on murder cases that turn into horror or the fantastic. PRECINCT 20 : Dead Strange also shares a thematic similarity with THE X-FILES – the public has to be kept ignorant of discoveries that are too weird or unexplainable.”

A professional graphic designer, Yngve illustrated the book himself – using archive photos from Library of Congress as source material. ”Old photos of New York, Chicago and other big cities, from the 1920s and 30s, provided some of the inspiration for PRECINCT 20: DEAD STRANGE. These early modern cities have an eerie quality – the buildings look like something out of a spooky dream.”

”The last mystery in this book, titled ’The Final Problem,’ is a shocker that might infuriate and disturb some readers. I should give sensitive readers a sincere ’trigger warning’: Read at your own risk. This book might get under your skin.”

The publisher / editor Cecilia Wennerström, who has released many of A. R. Yngve’s books in Sweden, says about his short fiction: ”The short stories of A. R. Yngve are fast-paced and wildly imaginative, casually mixing black comedy with genuine dread.”

The acclaimed Swedish author KG Johansson, author of the novel Googolplex and numerous other titles, has this to say about PRECINCT 20: DEAD STRANGE: ”Yngve's stories bring together the relentless logic of Isaac Asimov and the unpredictable weirdness of Philip K. Dick. A fascinating read!”

PRECINCT 20: DEAD STRANGE is released exclusively on Amazon.com, in paperback and ebook format, in May 2018.

A. R. Yngve has written many other books and short stories. His short story ”Quadrillennium” appeared in the acclaimed anthology Waiting for the Machines to Fall Asleep (2015); several of his stories have been published in Chinese magazines. He was born in Sweden, but is currently living in Norway with his wife and child.

A. R. Yngve will take part in this year’s annual Gothenburg Book Fair, in Sweden.

(Source: official press release)

DEN FEMTONDE MAJ HÄNDER DET

Läs ett utdrag HÄR:

BEWARE THE IDES OF MAY

Förhandsexemplaren av PRECINCT 20: DEAD STRANGE kom i posten idag

Förhandsexemplaren av min nästa bok PRECINCT 20: DEAD STRANGE kom i posten idag!

Dessa är avsedda att underlätta den avslutande korrekturläsningen och layout-justeringen, och brukar även skickas ut till recensenter.
(Lägg märke till etiketten "Not for Resale" -- den finns inte med på den färdiga utgåvan.)

Efter att ha kollat mitt förhandsexemplar har jag funnit några små saker att bättra på -- bildkvalitet, bredden på texten, ett par typon -- och när det är fixat, kan boken ges ut.

Är du bokbloggare och gillar skräcklitteratur? Du har chansen att få ett förhandsexemplar tillsänt om du är väldigt, väldigt snabb och skickar en begäran fort fort. (Kontakta mig på Facebook eller via min sajt http://aryngve.com .

---------------
Läs ett utdrag ur boken HÄR.

Så hur skriver man en sån där trilogi, änna då? (Del 2 i repris)

(Detta är en "repris" på en oavslutad serie artiklar om skrivandets hantverk. Fortsättning följer i länken längst ned...)
------------

Så hur skriver man en sån där trilogi, änna då? (Del 2)

Så här går det ofta för dem som ska skriva sin allra första roman (och en hel del som skriver sin andra eller tredje roman också):

Utan några andra förberedelser än en brinnande skaparlust sätter personen entusiastiskt igång med att skriva första kapitlet...

"Kapitel 1 - Det var en mörk och stormig natt. Plötsligt hördes ett skott..."

Och så blir det tvärstopp.
Skaparlusten hjälper inte. Paniken sätter in. "M-men... varför kommer inte orden av sig själva? Jag vet ju att de finns därinne i min hjärna!"

Berättelsen finns i din hjärna... men inte orden. Berättelsen har inte fått formen av en roman ännu. Vi går inte runt med kompletta oskrivna böcker lagrade i våra minnen, hjärnan är inte uppbyggd så. Du måste bearbeta informationen som finns i ditt huvud till en struktur som går att läsa som text.

Så här brukar jag göra -- och inte ens det är en garanti för att det alltid kommer att funka: Gör grundliga förberedelser innan du börjar skriva första kapitlet.

Först måste du skriva ned en sammanfattning av hela berättelsen, och du måste vara väldigt petig med detaljerna i handlingen. Då minskar risken betydligt för att köra fast under skrivprocessen. Denna sammanfattning kallar jag ett synopsis, fast folk tolkar det begreppet olika -- inte alla skriver dem så detaljerat som jag gör.

Tänk på detta synopsis som en konstruktionsritning.

En stor fördel med ett detaljerat synopsis är att det ger dig en överblick över berättelsen, som kan utnyttjas på flera sätt. T.ex.:

- Du kan lättare bygga upp en händelseutveckling steg för steg, så att spänning eller humor stegras successivt till en klimax.

- Du kan få handlingen att på ett smidigt sätt leda till en eventuell fortsättning.

- Eventuella svagheter i handlingen eller karaktärernas beteende är lättare att upptäcka på ett tidigt stadium.

"Men jag vill skapa fritt!" kanske någon invänder. "Alltför mycket fokus på struktur hämmar min kreativitet!"
Skulle du vilja flytta in i ett hus som svajar när det blåser, och vars arkitekt hävdar att "Jag behövde ingen konstruktionsritning, för den bara hämmade mig!"...?

Så svälj stoltheten och börja skriva ditt synopsis. Om du kan teckna, gör gärna också skisser av huvudpersonerna, samt viktiga platser och miljöer i berättelsen. De behöver inte vara snygga nog att visa upp, bara de hjälper dig definiera detaljer som ska beskrivas i texten.

Bara som exempel: Hur ser huvudpersonens ögon ut? Ja, hur beskriver man ögon...? En amatör faller lätt tillbaka på vaga klichéer:

"Hennes intensivt gröna ögon gnistrade av intelligens."

Larv. Ögon gnistrar inte. Det funkar inte som metafor heller -- intelligens visar sig inte som gnistor runt ögonen, utom möjligen i serietidningar. (Och lägg av med gröna ögon, va? Ögonfärg säger ingenting om en persons karaktär.)

Försök rita de där ögonen innan du skriver om dem. Om du inte ens kan det, så finn ett foto på något ansikte du tycker är intressant, och använd det som modell för den karaktär som ska beskrivas i ditt synopsis (och senare i själva texten).

Den slarvigaste beskrivning av en karaktärs utseende jag sett i en professionellt publicerad roman var i Alistair McLeans thriller SEAWITCH (1977). McLean skrev om skurken att han "såg ut som John Wayne". Slappt.

Ett synopsis bör alltså innehålla, i tillägg till den detaljerade handlingen, början till en grundbeskrivning av de viktigaste karaktärerna. Här är det viktigt att lägga märke till vad som gör karaktärer intressanta, och till en del av handlingen. Fråga dig:

- Kretsar handlingen kring bara en person, eller flera? Är detta en "one man show" eller en historia om många människor?

- Vad är handlingens "motor", det som driver händelseförloppet framåt? Är "motorn" i huvudsak yttre skeenden (vulkanutbrott, bankrån, sociala orättvisor, nageltrång) eller personernas inre motivation (rädsla, längtan, avundsjuka, kärlek, Bingolotto-beroende)?

- Exakt vad motiverar karaktärerna till handling? (Eller är de passiva till sin natur? En karaktär måste inte vara handlingskraftig.)

- Vad måste du (författaren) känna till om handling och karaktärer som läsaren inte vet? Håll dig ett steg före läsaren. Skriv en "backstory" (bakgrundshistoria) om huvudpersonerna.

- Fyller karaktären egentligen någon funktion i berättelsen? (Om den inte gör det, varför har du med den?)

- Vad är huvudpersonens "nyckelscen"? Alla läsare kan förstå och identifiera sig med att en karaktär går och bär på någon händelse eller olycka som präglat personen för resten av livet. Det behöver inte vara något fasansfullt (som t.ex. Lisbeth Salanders barndom), men nånting måste finnas där -- och det måste dyka upp någonstans i berättelsen, även om det bara antyds.
(Faktiskt är det mest effektivt om det bara antyds.)

Det kan ju också vara så att författaren omedvetet (eller fullt medvetet) väver in sina egna personliga "demoner" i sin fiktiva huvudperson, och låter dem bli motorn som driver huvudpersonen. Gärna det, men se till att det funkar som en del av handlingen.

Till exempel funkar det inte i Harold Robbins' roman XANADU att huvudpersonens egentliga "demon" är hans kokainmissbruk, som aldrig ifrågasätts, och att huvudpersonen gång på gång måste stanna upp handlingen för att få tag i sin langare. Läsaren har serverats den falska premissen att romanen skulle handla om något annat, och blir pålurad en monoton, urtråkig skildring av en rik mans drogproblem.

Låt det bli en läxa: Om författaren har obearbetade personliga problem som smyger sig in i texten, så märker läsaren det -- och inte alltid på ett bra sätt. Ska du skriva om dina problem, så gör det hellre medvetet.

Hursomhelst... medan ditt synopsis tar form, kommer du troligen att få nya insikter om berättelsen du tänkt skriva. "Den här bifiguren behöver förklaras mer", eller "hur kommer huvudpersonen egentligen från Punkt A till Punkt B?" Bra! Det betyder att ditt synopsis hjälper dig tänka medvetet om berättelsens struktur. Fortsätt så.

OBS: Ett synopsis i sig behöver inte vara välskrivet eller ens strukturerat. Det får gärna likna en hög löst sammanhängande anteckningar.

Nedan följer ett exempel på ett tänkt synopsis för den icke-existerande Urban Fantasy-romanen Anita Blekemyr, Trolljägare ((c) A.R.Yngve). Lägg särskilt märke till att det som skrivs ned är "work in progress" -- olika möjliga handlingstrådar och val kan testas innan den färdiga texten ens påbörjas.

 -----------------------------------------
 SYNOPSIS: "ANITA BLEKEMYR, TROLLJÄGARE" (Roman, Urban Fantasy)

- Första kapitlet börjar:
"Det var en regngrå morgon i Skövde. Regnet kunde inte spola bort stanken av troll från småstadsdjungelns gator." (Stil: hårdkokt!)

Handling:
Inledning: Först får vi följa huvudpersonen Anita Blekemyr på uppdrag i Skövde, i nutid. Hon jobbar "svart", utan officiellt tillstånd, med att spåra upp och jaga eller fånga in övernaturliga väsen som plågar människor. Ibland tar hon de övernaturligas parti. Det antyds att hon har ett förflutet.

Typer av väsen: Troll, vättar, tomtar. Älvorna dyker inte upp till att börja med. (Är de en del av en "dold elit" i samhället? Älvor låtsas vara människor för att få makt? Testa.)

Idéer:
- Väsen som speglar en orättvis social klasstruktur? (Trollen längst ned, älvorna högst upp?)
-  Vilken roll spelar kön hos övernaturliga väsen? (Varning: Anta inte automatiskt att alla troll är "han" eller "hon"! Kanske könsneutrala väsen?)
- Hur våldsam är Anita Blekemyr? Vilka vapen har hon?
- Förlitar hon sig mest på vapen eller tankeförmåga -- eller bägge?
- Har trollen guld som hon tar för att finansiera sin aktivitet?

Beskrivning av Anita Blekemyr:
ca. 25 år, 160 cm lång, kompakt byggd, vältränad fysik, kort svart hår.
Hon har tre tatueringar: Ett kors på högra handryggen, en trollformel skriven i runor på vänstra handryggen, och på bröstbenet texten "Blodgrupp O" (för sjukhuspersonal).
Ansikte: Smal uppnäsa, grå smala ögon, tunna läppar, blek hy, markerade kindben, ser misstänksam ut.
Annat: Hes röst (orsakad av rökskador vid brand).
På fingrarna bär hon ett antal ringar av silver, som också är amuletter -- och knogjärn.
Utrustning (på jobbet): grova kläder, knäskydd, hockeyhjälm (!), löparskor med broddar, nattikikare för ultraviolett och infrarött ljus, ryggsäck med utrustning (bl.a. krucifix, träpåle + klubba mot vampyrer), vattenpistol med vigvatten, olika knivar, käpp med silverspets, iPad.

Backstory (OBS: Läsarna ska inte veta om hela bakgrunden, bara författaren): Anita Blekemyr föddes på nyårsafton år 1999 av en svensk mor (Anna Blekemyr) och en okänd far. Allt hon har av bevis på faderns identitet är ett gammalt fotografi som hon alltid bär med sig.

Efter en otrygg uppväxt upptäckte Anita som tonåring en anteckningsbok som fadern lämnat efter sig -- med formler och märklig handskrift som beskriver existensen av övernaturliga väsen och fenomen i dagens Sverige.

När hon försökte fråga modern om detta, svarade modern att fadern var "galen" och stack iväg från dem när Anita var tre år gammal för att jaga "hjärnspöken som bara han kunde se". Han kom aldrig tillbaka och modern lyckades inte spåra honom. Av bitterhet förstörde modern all information om faderns namn och vägrar envist att avslöja det för Anita.

När Anita började använda faderns anteckningsbok för att spåra upp honom, kom hon i kontakt med ett hemligt sällskap, "Riddarvakten", vars syften är oklara. Riddarvakten har mäktiga, rika vänner i högstående positioner. De hade något otalt med Anitas far, och talade om att han stulit någon viktig information från dem. När de krävde att få anteckningsboken flydde Anita från sällskapet.

Kort därpå, när Anita besökte sin mors hem, utsattes det för ett brandbombsangrepp kombinerat med ett angrepp av troll -- "Riddarvaktens" lydiga hejdukar.
Anita överlevde (med rökskador som gjorde henne permanent hes), men modern dog.
Anita svor att hämnas, finna sanningen om sin fars försvinnande, stoppa "Riddarvakten" samt att använda kunskaperna hon ärvt för att jaga övernaturliga monster.
(Slut på Backstory)

I inledningen har Anita spårat upp ett särskilt farligt troll som har smak för mordbrand, och dödar det med speciella vapen (se norska filmen TROLLJEGEREN!). Trollet dör och vid kroppen finner Anita nya bevis som pekar mot "Riddarvaktens" planer...
("Överraskande vändning" i slutet av romanen: Riddarvakten leds av onda älvor som låtsas vara adliga människor!)

Bevisen är i form av ett slags budkavle-stav med trollrunor, som ger trollen magiska befallningar. Anita försöker lista ut hur dessa budkavlar skickas och varifrån. Hon uppsöker en kontakt som...
 (slut på exempel)
---------------------------

Pröva nu själv att skriva ett synopsis! När det är klart, kommer nästa steg: Att skriva själva manuskriptet.
Fortsättning följer...
Del 1 av "Så hur skriver man en sån där trilogi, änna då?" finns HÄR.
Del 3 av "Så hur skriver man en sån där trilogi, änna då?" finns HÄR.

Så hur skriver man en sån där trilogi, änna då? (Del 1 i repris)

(Detta är en "repris" på en oavslutad serie artiklar om skrivandets hantverk. Fortsättning följer i länken längst ned...)
------------

Så hur skriver man en sån där trilogi, änna då? (Del 1)

Om man håller på med att skriva prosa tillräckligt länge, börjar (några) folk få för sig att man är en klok och vis människa, som kan ge dem goda råd om hur man ska vara kreativ och skapande.

Det finns sådana författare som ni bör fråga om råd... tyvärr är jag inte en av dem. Mina råd är förfärliga. Dessutom är jag inte speciellt framgångsrik, så vad för "cred" har jag egentligen?

Riktigt bra råd om skrivandets konst och praktik kan ni få från t.ex. Stephen King -- jag rekommenderar varmt hans böcker Dödsdansen (Danse Macabre) och Om att skriva (On Writing). Så egentligen är det ingen mening med att jag börjar bete mig som om jag var "Erfarenhetens Röst"...

Men okej då! Jag måste fylla ut den här bloggen med nånting. Så här kommer första delen av vad som förhoppningsvis blir en lång essä med titeln "Så hur skriver man en sån där trilogi, änna då?"

Jag har redan berättat hur DARC AGES-trilogin blev till och kom ut (och kom ut, och kom ut...). Här ska jag fokusera på själva skrivprocessen. Det tekniska.

Först av allt, innan du ens börjar skriva ned orden, måste du ha en riktigt bra idé, eller ännu hellre en djupt personlig vision, en dröm som du inte kan skaka av dig.
Faktiskt har jag fått flera idéer till berättelser från drömmar. Skriv gärna ned intressanta drömmar du har haft. Bolla dem i tankarna och se om de kan bli till en längre berättelse.

Detta betyder inte att du måste skriva en roman med samma struktur som en dröm. Drömmar är uselt redigerade, manuset är en salig röra och slutet är ofta rena fiaskot -- man vaknar och får inte ens veta hur det gick. Det är de bästa bitarna i drömmen som bör tjäna som inspiration.

Är du en "visuell" person? Kan du "göra bilder" i tankarna? Det kan stimulera historieberättaren i dig. Jag tror inte på att en berättelse ska vara alltför abstrakt. Unna dig att dagdrömma. Om det hjälper, dagdröm med hörlurar på och spela musik som får igång fantasin. Ju mer besatt av din vision du är, desto lättare kommer det att bli att skriva en hel roman av den -- och skriva klart och korrekturläsa romanen, få den refuserad många gånger, och så vidare.

Det finns de som säger så här: Jag vill skriva en bok precis som X, min favoritförfattare.

Kanske du har försökt dig på att imitera dina favoritförfattare. Eller skriver fanfiction. Helt OK. Det är alltid en början. Men sen då? Vad är nästa steg? Du måste kliva ut ur dina idolers skugga nån gång. För mig är att bli en "riktig" författare att hitta sin egen grej, vad den än är. Konst är en egotripp.

 (Eller du kan göra som E.L. James, skippa den personliga utvecklingen och istället skriva "Twilight"-fanfiction, bara ändra namnen på Bella och Edward, ge ut resultatet och bli snuskigt rik... men vad är väl ett par hundra miljoner kronor i intäkter? En statussymbol!)

Har du hittat din personliga vision? Känner du att du bara måste, måste uttrycka den i ord? Bra. Då kan vi sätta igång på allvar.

Fortsättning följer...

Del 2 av "Så hur skriver man en sån där trilogi, änna då?" finns HÄR.

Teaser trailer: PRECINCT 20: DEAD STRANGE

There is a place in the city where your WORST dreams come true...
PRECINCT 20: DEAD STRANGE
A collection of weird crime stories from an urban twilight zone
Book release in 2018 on Amazon
Paperback and ebook with illustrations

Read sample stories at http://aryngve.com/writer.html

"Yngve's stories bring together the relentless logic of Isaac Asimov and the unpredictable weirdness of Philip K. Dick. A fascinating read!"
- KG Johansson, author and rock musician

"The short stories of A. R. Yngve are fast-paced and wildly imaginative, casually mixing black comedy with genuine dread."
- Cecilia Wennerström, editor /publisher, Wela Fantasy

KG Johansson har läst PRECINCT 20: DEAD STRANGE...

KG Johansson har fått förhandsläsa min kommande novellsamling PRECINCT 20: DEAD STRANGE, och hade följande att säga om den:

Denna bok kommer snart ut på Amazon.
Läs ett utdrag ur boken HÄR.
Se trailern:
 

Vad spelar det för roll om 900 år?

http://darcages.com

Teaser trailer: PRECINCT 20: DEAD STRANGE

There is a place in the city where your WORST dreams come true... 
PRECINCT 20: DEAD STRANGE 
A collection of weird crime stories from an urban twilight zone
Book release in 2018 on Amazon
Paperback and ebook with illustrations

 Read sample stories at http://aryngve.com/writer.html 

"Yngve's stories bring together the relentless logic of Isaac Asimov and the unpredictable weirdness of Philip K. Dick. A fascinating read!"
- KG Johansson, author and rock musician

Teaser trailer: PRECINCT 20: DEAD STRANGE

PRECINCT 20: DEAD STRANGE 

Strange crime stories from an urban twilight zone 

Book release in 2018 on Amazon 

Read sample stories at  

http://aryngve.com/writer.html  

 

 #horror #mystery #lovecraft #book #bookrelease #aryngve #urbanfantasy #crimefiction #precinct20deadstrange #ghoststories

Boktrailer: VAERNEN DEN FÖRDÖMDE

VAERNEN DEN FÖRDÖMDE
En mörk saga från tiden före historiens början... 

I ett eldregn från skyn faller en metallklump som ingenting kan skada.
Barbarpojken Vaernen gör sig ett mäktigt vapen av föremålet: gudahammaren.
Men priset visar sig bli högt när hammaren gör honom galen av övermod.
Hans folk utrotas och han får vandra genom världen ensam och övergiven för att fullfölja sitt öde ...

"Vaernen - den fördömde är en spännande fantasysaga som imponerar med sin spännande och välkomponerade historia som håller från början till slut." 
- Daniel Svederud, Tidningen Kulturen

VAERNEN DEN FÖRDÖMDE finns på biblioteket som ebok och pocket, och säljes på Bokus.

Provläs boken HÄR.

Sneak peek: PRECINCT 20: DEAD STRANGE book cover

Here is the revised cover design for
PRECINCT 20: DEAD STRANGE
- a collection of weird and creepy urban tales, coming in 2018 on Amazon.

Read sample stories here:

https://www.wattpad.com/story/98788617-precinct-20-dead-strange-short-stories/parts

Looking for Amazon reviewers!

I'm looking for Amazon reviewers for my English-language books! 
Interested? Then visit
http://aryngve.com/writer.html

Click on any title to read sample chapters, and decide whether you think the book is worth purchasing and reviewing on Amazon.

Genres include: SF, horror, children's books, YA.

#bookblogger #bookbloggers #books

Bokrean pågår än!

Missa inte BOKREAN på Bokus! 
Snart är det för sent att köpa dessa spännande och skojiga böcker till vrakpriser. 
Passa på IDAG! 

WARNING: This trailer might get under your skin

COMING IN 2018 on Amazon, in paperback and ebook format:
PRECINCT 20: DEAD STRANGE

If a house can be haunted, what about a whole city block? Or an entire neighborhood?
Welcome to the 20th.

Precinct 20 is the oldest district in the City. The buildings are not only inhabited by people, but also by some unseen, malignant force -- a dark energy that permeates every brick, every block of concrete.
All murders in Precinct 20 are strange. It is as if the area exists on top of a crack in reality, where the uncanny seeps out... and people fall in.

In this unsettling district, nicknamed "the place where careers go to die," Innis Garris is the one detective on the Homicide squad who is determined to solve any murder mystery... no matter how impossible or insane.

If the job doesn't kill him first...
---------------------------------------------------------
Read a selection of stories from this collection on Wattpad.

Bokrean pågår!

Bokrean pågår på Bokus! Om du skyndar dig, kan du få tag i flera av mina böcker till extra låga priser:

Mina titlar till rea-pris på Bokus

Om läsarens respons

Författare vet redan detta, men läsare behöver påminnas ibland: Författare behöver recensioner och läsarreaktioner! 

Om du har läst en bok - eller novell - som du gillar, så skriv en recension eller poängsätt den där du köpte den... eller säg till på biblioteket där du lånade boken att den var bra... eller bara tipsa en vän. 

Tro mig - din respons betyder mycket.

THE ARGUS PROJECT - Trailer

---

DARC AGES - Trailer

---

http://darcages.com

---