Så hur skriver man en sån där trilogi, änna då? (Del 3)

Så du har klarat av de föregående etapperna i ditt romanprojekt:

1. Vision
2. Synopsis

Så var det att börja skriva själva texten då... men stopp ett tag!
Låt oss säga att du skriver en Urban Fantasy-bok som utspelar sig i Sverige i nutid -- "Anita Blekemyr, Trolljägare". Och första kapitlet börjar med raden "Det var en regngrå morgon i Skövde"...

Men har du ens varit i Skövde på sistone? (Att ha sett staden passera från ett tågfönster räknas inte.) Hur stort är det? Hur låter lokalbefolkningens slang? Har de spårvagnar? Vet du egentligen ett skvatt om Skövde?

Det är med andra ord hög tid att göra research (=faktaundersökningar).

En del människor skulle säkert ge rådet att göra research före synopsis -- och till och med innan du har en vision av en berättelse -- men jag tycker inte det. För att:

A) Berättelsen och visionen är viktigare än fakta -- du är författare, inte Janne Josefsson.

B) Det är lätt att bli så förälskad i de spännande fakta man finner, att de blir berättelsen. Det kan leda till böcker fulla av s.k. "infodumps". En uppräkning av fakta om Skövde äro icke en berättelse som utspelar sig i Skövde.

C) Ett speciellt kulturellt problem i Sverige är den här fixeringen vid att litteratur måste vara så "realistisk" som möjligt, annars är det nåt "fel" med den. Detta är en illusion. Litteratur är inte realistisk.

Punkt C) kräver en liten utvikning. Ta dialog till exempel. Ska dialog i en roman skrivas exakt som verklig konversation låter, blir det så här:

"Öh, Nisse! Har du, öh, sett min iPhone?"
"Va?"
"Har du sett min, öh, iPhone!"
"Har du sett i, vad heter det, lådan, öh skåpet menar jag, därnere vid jackorna?"
"Va..."
Samtidigt ropar ett barn i mun på dem båda: "Pappa! Jag är fä... färdig!"
"Vänta... Lillen, Mam... Pappa är, öh, upptagen. Öh Rutan! Du får finna den själv, sorry."
"Va?"
"(Suckar) Jag kommer, Lillen. Öh... vänta."
"Jag hittade den!"
"Va sa'ru mamma?"
"Ja, öh, hejdå, vi ses!"
"Hejdå mamma!"
"Hejdå! Vänta Nisse... öh, Rutan! Du glömde..."
"Va' drömde du pappa?"
"Glömde!... äh, det var till mamma. Ska pappa torka?"

Är detta realistisk prosa? Ja. Är det bra? Nja, i små portioner kanske, men två hundra sidor av den sortens realism blir rätt tjatigt.

Vi som skriver romaner och noveller redigerar bort en massa rörigt ostrukturerat vardagsspråk utan att ens tänka på det, för att göra dialogen läsligare som text. Det vi kallar "realism" är en samling oskrivna regler och konventioner. När författaren är medveten om detta, blir hon friare att "leka" med dessa oskrivna regler.
Du måste känna till reglerna för att kunna bryta mot dem på ett läsvärt sätt.

Men alltså... research. Internet är fantastiskt för att hitta data, men du kan inte nätsurfa hur det känns att faktiskt vara på en plats, känna dofterna, höra ljuden, se människorna.

Åk till Skövde och bara strosa omkring, lyssna på hur folk pratar, ta en massa foton som referensmaterial, hitta intressanta platser som du kan använda i berättelsen...

Till exempel kanske du lägger märke till avloppsbrunnar och avloppslocken på gatorna -- och får inspiration av det: Tänk om troll använder tunnlar och avloppssystem för att förflytta sig i tätorten utan att bli sedda, och för att skydda sig mot solljus som de inte tål?

Se där -- din research har gett dig en inspiration som du inte hade tidigare.

Det är också väldigt bra att "researcha" verkliga människor som inspiration till dina fiktiva karaktärer. Du kan finna människor i verkliga livet som är minst lika originella och färgstarka som någon påhittad figur.

Vill du att Frasse, din lokale TV-reparatör ska stå som modell för en fiktiv reparatör i din roman? Studera Frasse (men stirra inte -- han kan ta illa upp). Att studera människor och lyssna på dem i en vardaglig miljö är jätteviktigt.
Du behöver inte kopiera deras beteende i minsta detalj i din prosatext! Bara några intressanta detaljer från verkligheten är nog för att göra en påhittad figur mer levande.

Eftersom svensk litteratur av idag är så nerlusad med detektiver och poliser (Gud vet varför), så är det sannolikt (alltför, alltför sannolikt) att några sådana kommer att dyka upp i din tänkta Urban Fantasy-roman. Våldsam action med en tuff hjältinna som slåss mot mytologiska varelser på Skövdes gator borde ju åtminstone göra att polisen kommer och frågar vad som står på -- efter en stund.

Så hur mycket research bör du göra om verkligt polisarbete? Det är upp till dig. Du kan använda dig av de klichéer och föreställningar som vi redan fått av alla polisserier på TV, i böcker, spel och tecknade serier... och de flesta läsare kommer att godta det, eftersom de där klichéerna är så förbenat ingrodda i vår kultur.

Men låt oss säga att du vill veta hur det faktiskt är att vara polis. Skriv och fråga ditt lokala poliskontor om du får vara med en dag och se hur de arbetar, för att du skriver en roman! Det kan gå. Eller sök på nätet om vad som ingår i polisers utbildning, reportage om polisarbete och annat du kan hitta.

Här är det lätt att tänka: Säkert borde jag ta etablerade och respekterade deckarförfattare som förebild när jag skriver om poliser/detektiver -- de vet väl nästan allt om hur det verkligen är. 
Nix: Maj Sjöwall och Per Wahlöö visste mycket lite om verkligt polisarbete när de började skriva sina stilbildande polisromaner (som senare gav upphov till en fantasiljon Beck-filmer). De hittade på.

Vad du sedan väljer att använda av din research i din roman är också upp till dig. Du kan mycket medvetet undvika att berätta för mycket om en plats eller om några karaktärer, så att de inte stjäl uppmärksamheten från huvudpersonerna och handlingen.
(OBS: Om det är så att en skildring av t.ex. Skövde är mer spännande att läsa om än din huvudperson, så behöver du kanske jobba mer med huvudpersonen.)

Research är bra för din berättelse. Men den kan inte ersätta din kreativitet.
Och om ditt bokprojekt ändå skulle gå åt skogen:
"We'll always have Skövde."
------------------------------------
Fortsättning följer...
Del 4 av "Så hur skriver man en sån där trilogi, änna då?" finns HÄR.

Föregående delar:
"Så hur skriver man en sån där trilogi, änna då?" (Del 1)
"Så hur skriver man en sån där trilogi, änna då?" (Del 2)