Någon person anklagade mig för att vara okänslig för alla människor som lider i världen, efter att jag hävdade att en bra konstnärs verk är större än allt ont och lidande som en miljon tyranner och mördare åsamkat. (Jag snackade om en känd, mycket älskad popsångare som gick bort år 2016.)
Samma person sade, med tydlig moralisk indignation, att en vacker sång minsann inte är någon tröst för de människor som blir mördade eller våldtagna eller på annat sätt lider på grund av världens orättvisor.
Kort sagt: Det finns de som tror att konst inte har någon inneboende makt att göra människors liv bättre.
Jag håller inte alls med. Tvärtom tror jag att om all vacker musik och konst plötsligt försvann (eller censurerades bort), skulle mänskligheten helt tappa hoppet -- i synnerhet de som har det svårt.
Och om vi inte fick chansen att själva skapa musik eller berättelser eller bilder (eller dans eller skulptur eller dataspel, eller vad du nu gör) -- i synnerhet när vi har det svårt -- skulle det vara svårt att se någon mening i livet, utöver ren djurisk överlevnad.
Konst, och skapandet av konst, är inte något vi kan leva utan. Utan den vore vi inte ens människor.
No comments:
Post a Comment