"What's in a name?" Om namn i fiktionen

"What's in a name? That which we call a rose
By any other name would smell as sweet."
- William Shakespeare, Romeo and Juliet 

Med all respekt för Shakespeare, så tror jag att författare bör välja namn på platser, karaktärer och dylikt med stor omsorg. (Han kallade inte sin pjäs "Heinz & Berta" heller.)

Jag har lagt märke till i verkliga livet, hur en del människor är väldigt petiga med att inte vilja tilltalas med sina förnamn, utan med sina smeknamn... eller hellre vill tilltalas med sina efternamn.

Ens eget namn kan kännas som en illasittande kostym, som någon välment förälder har valt utifrån sina egna preferenser. Du kanske heter Nisse Olsson, men du känner dig som Erik Hammarstål. Och visst kan ett "dåligt" namn påverka ens framgång negativt.

Detta gäller även författarens eget namn. Om du verkligen heter Melvin Podznofsky, så råder jag dig att välja en pseudonym. (I förtexterna till en Hong kong-film stod faktiskt namnet "Linda Kuk"! Tänk dig det på ett bokomslag.)

Ett vackert namn "sjunger". Det har en tilltalande melodi. Lumumma låter trevligare än Takete.

Så vad ska dina karaktärer heta? J.K. Rowling kom undan med väldigt tillgjorda namn som "Snape" och "Dumbledore", fast sånt funkar fint i barnböcker. Där kan en person heta "Eva Hjelte" eller "Skurkus McSlemboll."

Skriver du för vuxna läsare, bör karaktärernas namn passa berättelsen och dess miljö. En svensk polisfigur kan heta "Sven Hassel"... "Kurt Wallander" är helt OK... men "Johan Falk" är farligt nära det parodiska.

Amerikaner är av någon anledning enormt förtjusta i namnet "Jack". Det dyker upp väldigt ofta ("Jack Reacher" t.ex.). Efternamn av typen "Reacher", "Roper" eller "Hunter" telegraferar: "detta är en handlingsmänniska och en historia med tonvikten på action."
(Personligen avskyr jag den sortens namn. Men tycke och smak, liksom...)

Om det är knepigt att komma på namn som låter både verkliga och bra, använd Google. Sök på "birth names" för olika land. Kolla upp vad ett namn faktiskt betyder på ett visst språk.

Var inte så förbenat anglosaxisk jämt! Det var förr som alla karaktärer förväntades ha namn som lät brittiska eller irländska. I dagens värld där folk reser och flyttar mycket, är det realistiskt att t.ex. en IT-firma har anställda med namn från olika delar av världen, eller att ett universitet har studenter från många olika land och kulturer.

Karaktärens namn kan antyda en del personfakta och bakgrund. Överklassnamn t.ex. kan låta som om personen kommer från en miljö med strikta konventioner, som lätt kan kännas igen:
"Vet ni vem jag är? Jag är Percy Witt-Bratthage!"

Är det bra att använda namn som uppenbart hänvisar till verkliga personer? Var försiktig. Om du skriver om en politiker som heter "Barocky Obema" är du ute på tunn is. Inte för att du ska bli stämd eller så, men för att det kan låta väldigt fånigt.
När jag var yngre, hade jag en karaktär som var forskare och hette "Carl Sayers" -- det namnet skulle jag inte ha valt idag.

För fantasy-karaktärer gäller uppenbart andra regler. Du kan komma undan med väldigt krystade och tillkrånglade namn. Det smarta är att konstruera namn som
A) låter bra,
B) inte är alltför uppenbara, som t.ex. "Meandark Grimdeathor", och
C) inte låter som om du stjäl från Tolkien.

I science fiction, och i synnerhet varianterna "Alternativ Historia" och "Steampunk", används historiska personers namn med flit. Detta betyder inte automatiskt att en karaktär med namnet "Abraham Lincoln" måste uppföra sig som den historiske Abraham Lincoln... men tveklöst färgar lite av den verklige personens "utstrålning" av sig på den fiktive Lincoln.

Men detta kan förleda författaren till att bli slarvig. Vad motiverar karaktären? Varifrån kommer den? "Alla vet väl vem Abraham Lincoln är! Jag behöver inte förklara någon bakgrund!" tänker den slarvige författaren -- och glömmer bort helt grundläggande saker om hur man bygger upp en karaktär.

Vill du vara riktigt originell, läs manuskript från forntiden. Där finner du namn och namnstrukturer som verkligen kommer "från en annan värld":
Ninlil
Aga of Kish
Humbaba...

Eller så kan din huvudperson heta precis likadant som du -- då uppstår den effekt som kallas metafiktion, eller möjligen "fejkad självbiografi".

Så vad är då ett riktigt "vinnande" namn på en karaktär? I verkligheten kan det vinnande namnet vara "Loser" och det "förlorande" namnet "Winner". Tugga på den!