Thursday, February 02, 2017

Smakprov ur min barnbok MONSTER I MASSOR...

Här kommer ett kort utdrag ur min senaste illustrerade barnbok, MONSTER I MASSOR:
------------------------------------

INLEDNING
Har du varit i monstrens land nån gång? Kanske när du drömmer om natten, eller när fantasin flyger fritt. Monsterland ligger nämligen så nära OCH så långt bort att människor aldrig, aldrig kan resa dit på riktigt.

Men... ibland lyckas ett och annat monster slinka in i vår värld. Dom kan dyka upp i den allra mörkaste delen av skogen... eller längst in i en mörk källare... eller i en övergiven mörk gränd... eller långt ute i rymden.
Så här ser ett typiskt monster ut:

Så fort ett typiskt monster lyckats ta sej in i verkligheten, börjar det leta efter människor att skrämma, eller ännu hellre äta upp. Monster äter helst barn... men inte väldigt tjocka barn, för även monster vet att för mycket fet mat är dåligt för hälsan.

Vanliga monster gillar INTE att läsa böcker. I ett vetenskapligt experiment placerades ett monster i ett rum tillsammans med några böcker, och en forskare försökte uppmuntra det att börja läsa. Monstret åt upp böckerna – och forskaren.

Eftersom dom flesta monster inte tycker om att läsa, och jämt går hungriga, är det väldigt svårt för dom att passa in i människornas värld.

Viktigast att veta är detta: Monster följer inte regler. Om du tror att du har koll på monster, och tror att ”alla monster gör si och så”, tar du fel. Dom kan göra det du minst av allt väntar dej.
---------------------------
Boken MONSTER I MASSOR, med massor av monstriga sagor (och bilder!) finns att låna på bibliotek och säljes på Bokus.



"Det märks verkligen att författaren A. R. Yngve också är tecknare till professionen! Sammanfattningsvis en trevlig liten sagobok, där vissa av berättelserna är små pärlor."
- John Karlsson, BTJ-häftet nr 4, 2017

Monday, January 30, 2017

Vad spelar det för roll om nio hundra år...

"Drama is life with the dull bits cut out." Om diskbänksrealism

"Drama is life with the dull bits cut out."
- Alfred Hitchcock

När du skriver en historia som utspelar sig i dagens verkliga värld, hur mycket "tråkiga bitar"ska du inkludera?

Det finns en nytta i de där små vardagliga detaljerna för att skapa en känsla hos läsaren att historien har sin grund i samma verklighet som läsarens. Till exempel vanliga monotona handlingar som att:

- Sova
- Klä på sig/av sig
- Tvätta sig
- Äta
- Borsta tänderna
- Laga mat
- Diska, städa, tvätta kläder
- Gå och handla
- Gå på toaletten
- Byta nerbajsade blöjor
- Gäspa
- Släppa sig
- Peta sig i näsan
- Klia sig på ett intimt ställe
- Applicera en tampong
- Använda ett preventivmedel...

Whoa! Stopp! Det var mycket på en gång. Hur mycket grå diskbänksrealism är egentligen nödvändigt? 
Det måste författaren själv pröva sig fram med. Jag vill inte komma med pekpinnar, bara göra dig som skriver medveten om hur mycket vi gallrar ut från verkligheten när vi "skildrar" den.

De där oglamorösa, tråkiga (eller pinsamma) detaljerna kan också brukas medvetet för att skapa en effekt.

I Star Wars-filmen från 1977 förekommer en liten scen där en karaktär lagar mat på ett ganska avspänt och vardagligt sätt. Denna detalj skapar inget drama alls ("Oj! Oj! Tant Beru stoppar grönsaker i mixmastern!") -- men jag menar att det är genialiskt. Det gör resten av filmen mycket mer spännande att se hur vardagligt hjältens liv var innan han åkte ut i rymden.

Handlingen att klä på sig / av sig, som oftast betyder inget speciellt i verkligheten, blir nästan alltid en "laddad" handling i fiktionen: Karaktären blottar sig -- fysiskt och psykiskt -- det kan skapa en spänning mellan karaktärer, etc.

Eftersom avklädning har blivit en sådan urvattnad gammal klyscha -- särskilt i skildringar av förälskelse, kärlek och passion -- bör författaren gärna försöka vara mer originell med just den detaljen. (Den allra dummaste avklädningsklichén, som har parodierats otaliga gånger, är "den vackra kvinnan klär av sig och går in i duschen, varpå hon hamnar i fara.")

Shakespeare tog den vardagliga handlingen "att tvätta sig" och använde den med stor dramatisk effekt i Macbeth, när Macbeths fru maniskt försöker "tvätta bort" sina skuldkänslor:
--------------------------------------------
Gentlewoman

It is an accustomed action with her, to seem thus

washing her hands: I have known her continue in

this a quarter of an hour.
LADY MACBETHYet here's a spot.
DoctorHark! she speaks: I will set down what comes from

her, to satisfy my remembrance the more strongly.
LADY MACBETHOut, damned spot! out, I say!
------------------------------------------

Men vad sägs om något ännu triviellare -- som att peta sig i näsan?

EXEMPEL 1:
"När presidenten kom in i Ovala rummet, stod Jack vid presidentens skrivbord och petade sig nonchalant i näsan."
(Effekt: rå humor, pubertalt trots, ikonoklasm.)

EXEMPEL 2:
"Hennes näsa kliade så att hon höll på att bli vansinnig. Men hon ville inte röra den när de andra gästerna såg på. Hon ursäktade sig, lämnade balsalen och gick in på toaletten. När hon stängt dörren och låst den, och sett till att festklänningen inte fastnat någonstans, stack hon ett pekfinger långt in i ena näsborren och rörde om. En lättnad som närmade sig vällust uppfyllde henne."
(Effekt: Psykologisk komplexitet, dramatisk kontrast, förmänskligande av karaktären)

EXEMPEL 3:
"Barnet petade sig i näsan. Genast rynkade de vuxna på ögonbrynen och sa åt barnet att använda en näsduk. Barnet suckade och gick motvilligt ut för att hämta en."
(Effekt: Vardagskänsla, sympati med barnets utsatthet)

EXEMPEL 4:
"Gängledaren var trött på att höra tjallaren tigga om nåd. Han osäkrade sin pistol, sköt ihjäl den gråtande mannen, och stoppade undan vapnet. Så petade han sig i näsan och sade till de andra: 'Lägg den råttan i en säck! Och släng honom i hamnen.'"
(Effekt:Skurken framstår som ett känslokallt monster.)

Och motsatt gäller, att ju färre "diskbänkrealistiska" detaljer berättelsen inkluderar, desto mer närmar den sig drama, saga och myt. (Aragorn petar sig aldrig i näsan. Synd!)

I vilket fall bör författaren åtminstone uppvisa sunt förnuft så länge det handlar om att skildra levande människor och inte seriefigurer: Din hjälte/hjältinna måste få lite tid över för att äta, sova och kissa på nåt ställe i berättelsen.

Mitt favoritexempel är när huvudpersonen hamnar i en situation där han/hon/hen är instängd i ett litet utrymme längre än en timme -- t.ex. en hiss. Ju längre du försätter din karaktär i det läget, desto större är chansen att läsaren börjar tänka efter: "Har författaren glömt att folk måste gå på toaletten ibland?"

Det är det "realismens minimum" som iallafall jag skulle kräva av en roman...

Saturday, January 28, 2017

Här kan du låna min barnbok HUNDRA TUSEN PIRATER

Efter att min första barnbok SAGOPYJAMASEN fick ett rätt positivt mottagande, skrev och ritade jag en uppföljare...

Det vill säga... först hittade jag på godnattsagor till min lille son, och sedan skrev jag ned dem. Temat blev pirater. Berättelserna blandar friskt humor, rysligheter, äventyr och en gnutta romantik.

Boken HUNDRA TUSEN PIRATER kom ut på Wela Förlag år 2013, och fick flera goda recensioner -- bl.a. av BTJ.
Sagorna i boken heter:
"Kapten Benlös"
"Kapten Enben och den magiska lampan"
"Flickan som lekte med maten"
"Ost-piraten"
"Mysteriet med den blå piraten"
"Kapten Prutt"
"Pirat-trollet"
"Pirat-kopieraren"
"Grönsakspiraterna"
"Tåget som fastnade"

Läs och se ett utdrag ur sagan "Kapten Benlös" HÄR.

Den tryckta utgåvan av Hundra tusen pirater finns att låna på följande bibliotek:

Umeå universitetsbibliotek
Filipstad bergslags bibliotek
Kils bibliotek
Karlstads stadsbibliotek
Säffle bibliotek
Uppsala universitetsbibliotek

Kungliga biblioteket i Stockholm
Stockholms stadsbibliotek

Alingsås bibliotek
Göteborgs universitetsbibliotek
Stadsbiblioteket Göteborg
Trollhättans Stadsbibliotek
Uddevalla stadsbibliotek

Burlövs bibliotek
Lunds universitets bibliotek
Folkbiblioteken i Lund
Biblioteken i Lomma/Bjärred 
Lomma bibliotek
Malmö stadsbibliotek

E-bokversionen av Hundra tusen pirater finns på följande bibliotek (OBS! Listan är inte komplett):

Åre kommun, Årebiblioteken
Härjedalens bibliotek
Umeå stadsbibliotek

Bibliotek Värmland
HelGebiblioteken (Gävleborgs län)
Katrineholms bibliotek
Karlskoga Bibliotek
 
Elib
Stockholms stadsbibliotek 
Nyköpings stadsbibliotek
Oxelösunds bibliotek

Stadsbiblioteket Göteborg
Alingsås bibliotek
Borås stadsbibliotek
Högskolan i Borås
Lerums bibliotek
Härryda folkbibliotek
Mölnlycke bibliotek
Trollhättans Stadsbibliotek

Gnosjö bibliotek
Habo bibliotek
Halmstads stadsbibliotek
Lessebo kommunbibliotek
Malmö stadsbibliotek
Nässjö stadsbibliotek

Thursday, January 26, 2017

Så här kan det kännas ibland...

Att göra PR för sina böcker, eller bara berätta om dem för andra människor, hör till jobbet att vara författare. Jag har fått höra att jag är en "bra försäljare"...

MEN. 

Skrivande människor är oftast den introverta sorten. Det kan vara rätt jobbigt att behöva "snacka upp" sina egna grejor, att riskera att framstå som en skrythals... och att inse hur svårt det faktiskt är att övertyga andra att offra sin tid (och sina pengar) på ens egna skriverier.

Då kan det kännas så här -- även för mig:  -->

Om du själv skriver, tänker du kanske "Jamen, jag har ingen lust att marknadsföra det jag skriver. Verket ska tala för sig självt."

OK -- ingen tvingar dig att göra det. Problemet är bara att ditt verk ska synas bland de enorma, ofantliga, ofattbart stora mängder andra böcker som ges ut (och ges ut på nytt) varje år. Oavsett hur bra din bok är, kan det hända att det inte får den uppmärksamhet du tycker att den är värd.

Så svälj stoltheten och blygseln. Gå på kongresser, bokmässor och liknande tillställningar. Håll föredrag, besök bibliotek och skolor om du kan.
Kom bara ihåg när du ska snacka om dina skriverier och göra PR för ditt författarskap:

- Ljug inte.
- Var aldrig otrevlig eller påträngande.
- Nedvärdera inte dig själv.
(Falsk blygsamhet av typen "Sss... mig är det väl inget märkvärdigt med" kan tolkas bokstavligt. Undvik.)
- Lite avväpnande humor skadar aldrig -- var inte för självhögtidlig.

Och dessutom: Författare kan må bra av att komma ut och träffa folk ibland. :-)

Wednesday, January 25, 2017

Sommaren 2016...

A.R.Yngve, sommaren 2016.

Här kan du låna min novellsamling FRUKTANS FYSIK

Mina noveller har publicerats i flera land -- bl.a. England, Kina och Sverige.
De som kommit ut på svenska kan vara svåra att hitta om de publicerats i fanzines, webzines, semiprozines eller antologier med mycket små upplagor.

År 2014 gav Wela Förlag ut samlingen FRUKTANS FYSIK, som innehåller tretton av mina noveller. Där ingår:

1. "Dumskalle!" -- tidigare publicerad i det kinesiska magasinet SF KING (2008) och i webzinet Sajberspejs (2007). Läs novellen HÄR.

2. "Kriget" -- tidigare publicerad i tidskriften Mitrania (2004).

3. "6 superkorta" -- delvis tidigare publicerad i webzinet Sajberspejs (2007)

4. "Fruktans fysik" -- tidigare publicerad i det indiska webzinet Adbhut, samt i antologin SCHAKT 3: Kosmiskt Kaos Och Andra Katastrofer (2006)

5. "Insider" -- tidigare publicerad i Mitrania.

6.  "Landskap med Sententrer" -- tidigare publicerad i antologin SCHAKT 1: Mytiska Maskiner Och Andra Mardrömmar, samt i webzinet Pulp Metal Magazine (2010).
 (2005). Läs novellen HÄR.

7. "Minnas" -- tidigare publicerad i antologin The Face In The Door And Other Stories (2011, egenutgivning)

8. "Quadrillennium" -- tidigare publicerad i SCHAKT 5: Mardrömmar i Midvintertid och Andra Morbiditeter, webzinet M-BRANE SF (2009), och ingick i den kritikerrosade antologin Waiting For The Machines To Fall Asleep (2015).

9. "Serverad" -- tidigare publicerad på min webbsajt. Läs den HÄR.

10. "Mannen som föll ut" -- tidigare publicerad i antologin SCHAKT 4: Krälande Cthulhu och Andra Bedrägliga Blindskär (2007), samt på min webbsajt. Läs den HÄR.

11. "Rasisticus" -- tidigare publicerad i webzinet Sajberspejs (2007). Läs den HÄR.

12. "Se" -- tidigare publicerad i e-zinet Simulacrum (2004, red. Lynne Jamneck), det kinesiska magasinet KE HUAN (2005), i tidskriften Mitrania, och i poddsajten Variant Frequencies (2007). Lyssna på novellen HÄR.

13. "Avagana" -- tidigare publicerad i antologin Maskinblod (2013).

FRUKTANS FYSIK finns enbart som e-bok. Den kan lånas på så gott som alla bibliotek i Sverige -- bl.a. dessa (OBS! listan är inte komplett):

Stockholms Stadsbibliotek

Åre kommun, Årebiblioteken
Härjedalens bibliotek
Umeå stadsbibliotek

Bibliotek Värmland
HelGebiblioteken (Gävleborgs län)
Katrineholms bibliotek
Karlskoga Bibliotek
Elib

Nyköpings stadsbibliotek
Oxelösunds bibliotek
Alingsås bibliotek
Borås stadsbibliotek
Högskolan i Borås E-resurser
Lerums bibliotek
Härryda folkbibliotek
Mölnlycke bibliotek
Trollhättans Stadsbibliotek

Gnosjö bibliotek
Habo bibliotek
Halmstads stadsbibliotek
Lessebo kommunbibliotek
Malmö stadsbibliotek
Nässjö stadsbibliotek

Tuesday, January 24, 2017

Smakprov ur hemligt projekt...

En liten detalj ur ett pågående projekt... mer får jag inte säga... hysch-hysch...

Monday, January 23, 2017

Smakprov ur bokserien "DARC AGES - De mörka tidevarven"...

Ett kort citat ur min roman DARC AGES - De mörka tidevarven - Första boken: Uppvaknandet...
-------------------

Lord Damon tryckte på en knapp på sin elektroniska krage, och den inbyggda megafonen förde hans rituella tal ekande över gropen: ”Jag, Bor Wyan den Tredje Damon, överhuvud och stadsherre över Damon City, hälsar mina lojala och kärleksfulla undersåtar, bundsförvanter och vänner. Jag välkomnar de inbjudna familjerna Orbes, Yota, Fache och Pasko.
”Jag förklarar härmed den trehundrasextonde Sommartorneringen för öppnad. Må bäste man vinna!”
Folkmassan tjöt av entusiasm och viftade i luften med små flaggor i rött, blått och svart. Pappersballonger med varmluft släpptes. Musikanterna stämde in med ännu en fanfar. Darc kunde känna temperaturen i luften stiga en eller två grader...
----------------
Bokserien
DARC AGES - De mörka tidevarven finns att låna på bibliotek (som pocket och e-bok), och säljes på Bokus.
Se även:
-Recensioner av DARC AGES i svenska bokbloggar
-Galleri med illustrationer ur bokserien

Sunday, January 22, 2017

Här kan du låna min barnbok SAGOPYJAMASEN

När jag själv fick en son började jag berätta godnattsagor för honom. Grabben hade en pyjamas med bilder på... och det gav mig idén att improvisera berättelser utifrån bilderna som han bar på kroppen. (De som läst Ray Bradbury's Den illustrerade mannen kanske känner igen sig.)

Så skrev jag ned sagorna och ritade illustrationer till dem -- i boken SAGOPYJAMASEN, som kom ut på Wela Förlag år 2012. (Det blev den första av flera sagoböcker.)

Sagorna i boken är:
"Kaninen, björnen och räven"
"Pojken som inte ville tvätta sig"
"Pannkakan som rymde"
"Flygplanet som ville vara en ubåt"
"Pojken som ropade 'Bajs i blöjan!'"
"Grodan och prinsessan"
"Pojken som ville fånga solen"
"Roboten som gjorde allt man bad om"
"Den magiska bägaren"
"Den godaste julmusten"
"Den sovande prinsessan"

Sagan "Grodan och prinsessan" var min frus förslag.
"Flygplanet som ville vara en ubåt" var faktiskt menad som en allegori om en transperson som genomgår ett könsbyte!  
"Pojken som ropade 'Bajs i blöjan!'" blev mycket populär bland barn (toaletthumor är alltid ett säkert kort ;-)).

Den tryckta utgåvan av Sagopyjamasen finns att låna på följande bibliotek:

Umeå universitetsbibliotek
Filipstad bergslags bibliotek
Karlskoga Bibliotek
Uppsala universitetsbibliotek 
Stockholms Stadsbibliotek
Stockholms universitetsbibliotek
Kungliga biblioteket i Stockholm
Borås stadsbibliotek
Stadsbiblioteket Göteborg 
Göteborgs universitetsbibliotek Pedagogiska biblioteket 
Orusts kommunbibliotek 
Uddevalla stadsbibliotek 
Burlövs bibliotek 
Lunds universitets bibliotek 
Folkbiblioteken i Lund 
Biblioteken i Lomma/Bjärred 
Malmö stadsbibliotek 
 
E-bokversionen av Sagopyjamasen finns på dessa bibliotek (OBS! Listan är inte komplett):

Stockholms Stadsbibliotek
Stadsbiblioteket Göteborg 
Åre kommun, Årebiblioteken
Härjedalens bibliotek
Umeå stadsbibliotek
Bibliotek Värmland
HelGebiblioteken (Gävleborgs Län) 
Katrineholms bibliotek
Karlskoga Bibliotek
Nyköpings stadsbibliotek
Oxelösunds bibliotek
Alingsås bibliotek

Högskolan i Borås E-resurser
Lerums bibliotek
Härryda folkbibliotek
Huddinge Bibliotek
Mölnlycke bibliotek
Trollhättans Stadsbibliotek
Gnosjö bibliotek
Habo bibliotek
Halmstads stadsbibliotek
Lessebo kommunbibliotek
Malmö stadsbibliotek
Nässjö stadsbibliotek



Saturday, January 21, 2017

Förväntningarnas makt...

Jag följer med svenska bokbloggar för att se vad bloggarna gillar och inte gillar... och har gjort en intressant (för författare) upptäckt:

Förväntningarnas makt kan vara stor. Jag menar, S-T-O-R stor.

Det finns läsare som är fullt kapabla att bygga upp en hel värld i sina tankar om vad en bok kommer att bjuda på, innan de ens öppnat dem. Och ju fler förväntningar de har byggt upp i förväg, desto större är chansen att boken inte kommer att matcha vad de (i sina tankar) redan tror att den ska innehålla.

Och så läser de till slut boken... och känner sig lurade och besvikna. Oavsett vilka goda egenskaper boken må ha. Det återkommande klagomålet är varianter av: "Boken var inte det jag hade väntat mig."

Detta är inte ett värdeomdöme eller kritik -- bara en observation. Ofta närmar sig denna typ av läsare en bok med en rad strikta önskningar som denne vill få infriade:

1. "Boken ska ge mig samma slags positiva läsupplevelse som andra böcker jag gillat förut."
2. "Boken ska vara exakt det jag tror den är."
3. "Omslaget ska ge en exakt avbildning -- bokstavlig eller metaforisk -- av dess innehåll."
4. "Boken är säkert lika bra som andra säger -- om den är precis sådan jag redan tänkt mig den."
5. "Jag vill inte bli överraskad."

Författaren har egentligen ingen kontroll över sådana förväntningar. Medan bokomslag spelar en viktig roll för att skapa förväntningar -- det är därför de så ofta är baserade på klichéer som läsare ska känna igen -- så är omslaget ingen garanti för att läsaren ska "få det förväntade". (Omslag kan vara vaga, slarvigt utformade eller rentav oärliga -- och en bild är en bild, inte en roman.)

Faktiskt är jag själv den rakt motsatta sortens läsare. Jag hoppas alltid att bli överraskad av en roman -- att den inte är det jag förväntat mig -- förutsatt att jag inte redan har läst den och vet vad som kommer. Och jag tror att det finns andra läsare som har en liknande inställning.

Många läsare skulle invända, med visst fog, att det finns en "tyst överenskommelse" mellan läsare och författare: Jag köper och läser din bok, på villkor att du underhåller mig och ger mig det jag betalat för. Om författaren bryter överenskommelsen, har denne "lurat" läsaren.

Låter ju enkelt -- fast med litteratur är det mer komplicerat än så. Om böcker inte ska produceras på löpande band eller genereras av datoralgoritmer, så kommer de att innehålla mer än det som förväntas av läsaren.

Alla läsare tar en liten "intellektuell risk" varje gång de öppnar en ny bok de aldrig läst förut. Om du inte vill ta en sådan risk, finns det bara en lösning: Läs bara om de böcker du redan gillar. Inget ont i det! Jag läser också om böcker.


Vad ville jag nu säga med detta inlägg? Tja... kanske det här: Jag skriver för att överraska och leka med läsarens förväntningar. Om du börjar läsa en av mina noveller eller romaner, får du vara beredd på det oväntade. Plötsligt hoppar ett psyko i clownkostym fram på boksidan med ett blodisande vansinnesskratt... eller verkligheten börjar plötsligt vändas upp och ned... eller... nä, det kan jag inte säga, för då blir det ingen överraskning. ;-)

Monday, January 16, 2017

"Vad är en ra-dio?"

I min bokserie DARC AGES - De mörka tidevarven, som utspelar sig 900 år in i framtiden, får huvudpersonen Darc (som kommer från 1900-talet) lära sig hur framtidens härskande klass kommunicerar över långa avstånd:
-------------------------------------------------
”Finns det en radio ombord?” frågade Darc när hans mage hade lugnat sig efter den hårdhänta starten. Farkosten var uppe bland molnen igen och ilade norrut över havet. Han var tvungen att upprepa frågan innan Dohan uppfattade den.
”Vad är en ’ra-dio’?” frågade Dohan, som var borta i sina tankar och grubblade över Meijji.
Darc förklarade sig: ”En elektromagnetisk maskin som sänder och tar emot meddelanden. Vad använder du?”
Dohan blinkade till och vaknade ur sitt apatiska, trumpna tillstånd.
”Åh, det... laserpulser, så klart. Vi tar i bruk den sorten som är osynliga för ögat, och de kan nå mycket långt, men jordens krökning sätter en gräns för hur långt, såvida inte de passerar genom de prismatiska tornen som är utplacerade över Castilia.”
--------------------------------------------------
(Darc Ages - De mörka tidevarven - Första boken: Uppvaknandet, Kap. 17. Wela Förlag 2016)

En framtid utan radio? Vi är god väg dit redan nu. I Norge, där jag bor, börjar man avveckla FM-radionätverket i år. Initiativet fick mycket internationell uppmärksamhet och kan komma att imiteras av andra land.

Det kommer ganska säkert en framtid när optiska kommunikationsnätverk ersätter elektriska -- för att utveckligen ständigt pressar mot högre fart -- och inget färdas som bekant snabbare än ljuset.

I bokserien DARC AGES har det uppstått ett postapokalyptiskt feodalsamhälle, där laserkommunikation är förbehållen en liten maktelit. Ingen använder radio och Internet finns inte längre. Berättelsen betonar att laser, som riktar in sig på bestämda mottagare, är en "aristokratisk" form av kommunikation (jag talar bara med dem som jag siktar på), medan radio är en "öppen" kommunikationsform (jag talar till vem som helst vill och kan lyssna).

Är detta en spådom om vart vi är på väg? Tja... snarare en varning.

DARC AGES - De mörka tidevarven finns att låna på bibliotek och att köpa på Bokus.

Sunday, January 15, 2017

Om att skildra sex i litteratur...

Låt oss säga att du ska skriva en roman eller novell där människor blir kära och vill ligga med varandra, eller helt enkelt bara får väldig lust att ligga med varandra...

Hur gör man? Hur skriver man sex "bra"? Knepigt, knepigt.

Det finns få teman som trampar på så många ömma tår (det fanns en tid då man kunde ställas inför rätta för att skriva om sex).
Inga andra litterära teman drabbas av lika mycket hån och åtlöje -- fast ibland misstänker jag att hånet är häcklarens sätt att dölja sin egen ängslan.

Nu snackar jag alltså inte om konsten att skriva pornografi (OBS: detta är inte ett moraliskt omdöme). Huvudsyftet med pornografi är att framkalla upphetsning genom en fiktiv skildring av sex. Alltså behöver den som skriver pornografiskt inte bry sig om att skriva "fint" -- snarare är väl målet att vara så direkt beskrivande av "akten" som möjligt.

Alla som diskuterar temat sex i litteratur tycks vara eniga om en sak: Dåligt skrivna sexskildringar är ofta skrattretande. 

Det finns en scen i filmen The Naked Gun 2 1/2: The Smell of Fear (1991), där en man i rullstol börjar läsa högt ur en dåligt skriven bok:
"His strong manly hands probed every crevice of her silken femininity, their undulating bodies writhing in sensual rhythm, as he thrust his purple-headed warrior into her quivering mound of love pudding." 
(Manus: David Zucker & Pat Proft)

Citatet ovan innehåller de typiska problemen:
- Blomsterspråk
- Eufemismer
- Rent språkliga klumpigheter i beskrivningen ("undulating bodies"?? Är detta ormkroppar?)
- För mycket fokus på yttre handling, inget fokus alls på tankar

Det finns massor av potential för att beskriva en karaktärs tankar medan han/hon/har sex -- om författaren klarar att fokusera. Häng inte upp dig på kroppsdelarnas rörelse.

Naturligtvis är det inte lätt att beskriva vad en person tänker medan han/hon/hen fylls av känslor och intryck som inte är helt "rationella" och entydiga.
Tänk om det egentliga skälet till svårigheten med att skriva om sex är att drifter och instinkter gör oss irrationella, och hotar bilden av människan som en "förnuftig" varelse som "står över djuren"...?
Inte konstigt då, att så många författare stretar med att pressa in "driftsvarelsen" människan i litteraturens rationella, logiska struktur.

''You have to accept the fact that part of the sizzle of sex comes from the danger of sex. You can be overpowered."
- Camille Paglia

Kanske det enklaste vore att strunta i att beskriva något sex alls. "De gick in i sovrummet..." -- och så hoppa till nästa kapitel. Det är ingen skam i det. (Eller?) Fast författare ska väl göra sitt bästa och inte fega ut?

En bra tumregel tycks vara: Ansträng dig att hitta de rätta orden och undvik de andra. Det är synd att det finns så få ord för könsorgan att välja mellan i det svenska språket. Vem sjutton kom på tanken att f***a skulle vara ett vackert ord? Är "sköte" det enda snygga ordet vi har som inte lockar till skratt?

Sex är också svårt att skildra i fiktion för att vad du än skriver om, kommer läsaren att tro att "detta måste vara vad författaren går igång på"... eller ännu pinsammare: "denna sexskildring kan vara baserad på något som författaren själv har varit med om"... eller ännu pinsammare: "denna text avslöjar så mycket okunnighet att författaren uppenbarligen har väldigt lite eller ingen sexuell erfarenhet."

Du kan också bli hämmad -- i år 2017? Javisst! Vi lever i en starkt moralistisk epok där någon alltid fördömer någon -- av rädslan för att stöta någon. Det hjälper ju inte kreativiteten att tänka: "Vad ska mina föräldrar/vänner/barn tro om de ser att jag har skrivit det här?"

Låt oss gå rakt på sak här: Det kan mycket väl hända att den som börjar skriva en sexscen "går igång" av det. Däri ligger en fallgrop: Distansen går förlorad, och därför en del av omdömet. Att författaren blev upphetsad är inte detsamma som att texten blev bra. (Tänk dig att du skriver en text medan du är ordentligt berusad, och läser resultatet när du har nyktrat till. Jag slår vad om den inte verkar lika bra som när du först skrev den.)

Jag har hört någon säga (se nedan) att sexskildringar är bäst om de bidrar till karaktärsskildringen i texten. Då infinner sig frågan: Vad kan karaktärernas sexualitet och sexuella aktivitet uttrycka om dem som personer? Deras utveckling och "livsväg"? Ganska mycket, egentligen.

Det är frestande att skriva om sex antingen som väldigt enkelt och enbart positivt (alla karaktärer har fantastiska orgasmer varje gång de försöker), eller som en källa till drama, problem och konflikter (som gör berättelsen mer spännande)...

Vet ni vad som är svårast? Att skriva om sex på ett "vardagligt" sätt, som om det vore lika självklart som att äta eller sova. Jag blir imponerad när jag ser någon lyckas med det.

Poddradioprogrammet Snedtänkt har vigt ett helt avsnitt åt temat samlagsskildringar i litteraturen:

Snedtänkt med Kalle Lind: Om sex i litteratur 

Poddavsnittet rekommenderas till alla som -- liksom jag -- undrar över hur man ska skriva om sex.

Jag ska erkänna att jag har "fegat ut". Jag tycker det är jättesvårt att skriva om sex -- och det blir bara ännu svårare om böckerna riktar sig till ungdomar. I mina kommande böcker, har jag beslutat mig för, ska det förekomma fler icke-heterosexuella karaktärer -- och de ska också ha relationer med andra personer, precis som de väldigt "straighta" karaktärer jag hittills hållit mig till i böckerna.

Blir det lätt? Knappast. Men jag gillar den skrivarmässiga utmaningen.

Se även:
- "Bad Sex Awards" i tidningen The Guardian
"Bad Sex In Fiction Award" i tidskriften Literary Review
- "And the good sex award goes to..." i tidningen The Telegraph