Låt oss säga att du ska skriva en roman eller novell där människor blir kära och vill ligga med varandra, eller helt enkelt bara får väldig lust att ligga med varandra...
Hur gör man? Hur skriver man sex "bra"? Knepigt, knepigt.
Det finns få teman som trampar på så många ömma tår (det fanns en tid då man kunde
ställas inför rätta för att skriva om sex).
Inga andra litterära teman drabbas av lika mycket hån och åtlöje -- fast ibland misstänker jag att hånet är häcklarens sätt att dölja sin egen ängslan.
Nu snackar jag alltså inte om konsten att skriva pornografi (OBS: detta är inte ett moraliskt omdöme). Huvudsyftet med pornografi är att framkalla upphetsning genom en fiktiv skildring av sex. Alltså behöver den som skriver pornografiskt inte bry sig om att skriva "fint" -- snarare är väl målet att vara så direkt beskrivande av "akten" som möjligt.
Alla som diskuterar temat sex i litteratur tycks vara eniga om en sak: Dåligt skrivna sexskildringar är ofta skrattretande.
Det finns en scen i filmen
The Naked Gun 2 1/2: The Smell of Fear (1991), där en man i rullstol börjar läsa högt ur en dåligt skriven bok:
"His strong manly hands probed every crevice of her silken femininity, their undulating bodies writhing in sensual rhythm, as he thrust his purple-headed warrior into her quivering mound of love pudding."
(Manus: David Zucker & Pat Proft)
Citatet ovan innehåller de typiska problemen:
- Blomsterspråk
- Eufemismer
- Rent språkliga klumpigheter i beskrivningen ("undulating bodies"?? Är detta ormkroppar?)
- För mycket fokus på yttre handling, inget fokus alls på tankar
Det finns massor av potential för att beskriva en karaktärs tankar medan han/hon/har sex -- om författaren klarar att fokusera. Häng inte upp dig på kroppsdelarnas rörelse.
Naturligtvis är det inte
lätt att beskriva vad en person tänker medan han/hon/hen fylls av känslor och intryck som inte är helt "rationella" och entydiga.
Tänk om det egentliga skälet till svårigheten med att skriva om sex är att drifter och instinkter
gör oss irrationella, och hotar bilden av människan som en "förnuftig" varelse som "står över djuren"...?
Inte konstigt då, att så många författare stretar med att pressa in "driftsvarelsen" människan i litteraturens rationella, logiska struktur.
''You have to accept the fact that part of the sizzle of sex comes from the danger of sex. You can be overpowered."
- Camille Paglia
Kanske det enklaste vore att strunta i att beskriva något sex alls.
"De gick in i sovrummet..." -- och så hoppa till nästa kapitel. Det är ingen skam i det. (Eller?) Fast författare ska väl göra sitt bästa och inte fega ut?
En bra tumregel tycks vara: Ansträng dig att hitta de rätta orden och undvik de andra. Det är synd att det finns så få
ord för könsorgan att välja mellan i det svenska språket. Vem sjutton kom på tanken att
f***a skulle vara ett vackert ord? Är "sköte" det enda snygga ordet vi har som inte lockar till skratt?
Sex är också svårt att skildra i fiktion för att vad du än skriver om,
kommer läsaren att tro att "detta måste vara vad författaren går igång på"... eller ännu pinsammare: "denna sexskildring kan vara baserad på något som författaren själv har varit med om"... eller
ännu pinsammare: "denna text avslöjar så mycket okunnighet att författaren uppenbarligen har väldigt lite eller ingen sexuell erfarenhet."
Du kan också bli hämmad -- i år 2017? Javisst! Vi lever i en starkt moralistisk epok där någon alltid fördömer någon -- av rädslan för att stöta någon. Det hjälper ju inte kreativiteten att tänka: "Vad ska mina föräldrar/vänner/barn tro om de ser att jag har skrivit det här?"
Låt oss gå rakt på sak här: Det kan mycket väl hända att den som börjar skriva en sexscen "går igång" av det. Däri ligger en fallgrop: Distansen går förlorad, och därför en del av omdömet. Att författaren blev upphetsad är inte detsamma som att texten blev bra. (Tänk dig att du skriver en text medan du är ordentligt berusad, och läser resultatet när du har nyktrat till. Jag slår vad om den inte verkar lika bra som när du först skrev den.)
Jag har hört någon säga (se nedan) att sexskildringar är bäst om de
bidrar till karaktärsskildringen i texten. Då infinner sig frågan: Vad kan karaktärernas sexualitet och sexuella aktivitet uttrycka om dem som personer? Deras utveckling och "livsväg"? Ganska mycket, egentligen.
Det är frestande att skriva om sex antingen som väldigt enkelt och enbart positivt (alla karaktärer har fantastiska orgasmer varje gång de försöker), eller som en källa till drama, problem och konflikter (som gör berättelsen mer spännande)...
Vet ni vad som är svårast? Att skriva om sex på ett "vardagligt" sätt, som om det vore lika självklart som att äta eller sova. Jag blir imponerad när jag ser någon lyckas med det.
Poddradioprogrammet Snedtänkt har vigt ett helt avsnitt åt temat samlagsskildringar i litteraturen:
Snedtänkt med Kalle Lind: Om sex i litteratur
Poddavsnittet rekommenderas till alla som -- liksom jag -- undrar över hur man ska skriva om sex.
Jag ska erkänna att jag har "fegat ut". Jag tycker det är jättesvårt att
skriva om sex -- och det blir bara ännu svårare om böckerna
riktar sig till ungdomar. I mina kommande böcker, har jag beslutat mig för, ska det förekomma fler icke-heterosexuella karaktärer -- och de ska också ha relationer med andra personer, precis som de väldigt "straighta" karaktärer jag hittills hållit mig till i böckerna.
Blir det lätt? Knappast. Men jag gillar den skrivarmässiga utmaningen.
Se även:
- "
Bad Sex Awards" i tidningen The Guardian
-
"Bad Sex In Fiction Award" i tidskriften Literary Review
-
"And the good sex award goes to..." i tidningen The Telegraph
