Mitt besök på ConGräs

Lördagen den 19:e november var jag alltså inbjuden till ConGräs, Club Cosmos' lilla endagskongress i Majorna i Göteborg.

Jag hade lovat arrangörerna att ge en exklusiv förhandstitt på min sprillans nya barnbok MONSTER I MASSOR... men det var mycket nära att det inte blev av.

Lyssna nu go' vänner, så ska jag för er berätta...
-------------------------------------------------
SAGAN OM SLOTTET POSTMORD

Det var en gång en fattig författare som köpt flera exemplar av sin nya barnbok för att sälja dem på marknaden, och skulle hämta dem på posten.

Redaktören förklarade för honom: "När du ska hämta ut dina böcker, kommer du att möta postens tre väktare. Väktarna kommer att kräva att du säger det hemliga lösenordet -- det är 'Sjutton'. Sedan kommer väktarna att kräva ID-kort... och de kommer inte att godkänna det du har."

"Vad ska jag då ta mig till?" undrade författaren.

Redaktören sade: "Trägen vinner!" och försvann i en magisk rökpuff.

Så gick den fattige, men oförvägne författaren till Posten för att hämta sina böcker.
Men ack -- till sin förfäran upptäckte han att Posten var borta! Där det funnits ett postkontor, stod nu istället ett ruggigt, ogästvänligt slott med höga murar och en vallgrav.

När den fattige författaren knackade på porten till slottet, öppnade en storväxt figur och sade: "Jag är Slottet Postmords förste väktare. Vad är det du vill?"

"Jag skulle bara hämta mina böcker", sa den fattige författaren.

"Vad är lösenordet?" brummade den förste väktaren.

Författaren hade glömt det. "Sjutton också!" utropade han.

"Det är rätt", sade väktaren. "Har du ID-kort?"

Författaren -- som annars bodde i kungariket Norge -- visade väktaren sitt bankkort med foto på, som var giltigt ID i Norge.

"Det är inte giltigt ID", sade väktaren. "Du är inte böckernas rättmätige ägare. Kom igen när du kan visa ditt pass!"

Och väktaren slog igen porten. Författaren blev både arg och ledsen, men så mindes han vad redaktören sagt och knackade på porten igen.

Då öppnade en annan, lite kortare figur. Hon sade: "Jag är Slottet Postmords andre väktare. Vad är det du vill?"

"Jag skulle bara hämta mina böcker", sa den fattige författaren.

"Vad är lösenordet?" sade väktaren.

"Sjutton!"

"Det är rätt", sade väktaren. "Har du ID-kort?"

Författaren visade väktaren sitt bankkort med foto på.

"Det är inte giltigt ID", sade väktaren.

Då visade författaren fram sitt pass. Väktaren synade det noga.

"Det här passet gick ut i september," sade väktaren. "Regler är regler!" Och väktaren slog igen porten.

Författaren blev så förtvivlad att han närapå gav upp, men så mindes han vad redaktören sagt och knackade på porten en tredje gång.

Då öppnade en tredje figur med glasögon. Hon sade: "Jag är Slottet Postmords tredje väktare. Vad är det du vill?"

"Jag skulle bara hämta mina böcker", pep den fattige författaren med liten röst.

"Vad är lösenordet?" frågade den tredje väktaren.

"Sjutton! Och jag har ID-kort och pass!"

Författaren visade den tredje väktaren sitt bankkort och pass.

Den tredje väktaren sade: "Vi godkänner inte ditt ID-kort, fastän det är äkta och det är lätt att känna igen dig på fotot. Och det här passet gick ut i september. Men eftersom du är så enträgen, så gör vi ett undantag... för den här gången."

Och författaren fick sitt paket med böcker, öppnade det genast -- och där låg böckerna, med hans eget namn och foto på omslagets baksida. 

Glad som ett barn skyndade han till marknaden för att sälja dem, och hann precis fram innan den skulle börja...

(OK, sagan är inte helt sann. I verkligheten var det min kloka och goda hustru som manade mig att inte ge upp kampen om bokpaketet. Och i verkligheten är det ännu svårare att få ut sitt paket från Slottet Postmord.)
---------------------------------------



På ConGräs' bokbord satte jag upp denna denna lapp -- ett exempel på vad jänkarna kallar "The Hard Sell":

Många böcker signerades med små tecknade figurer och tillhörande snabbteckningar. Sandra Petojevic gav mig en av sina fantastiska illustrationer till föreningens novelltidskrift Brev från Cosmos. Lasta ned tidskriften för att se bilden (som illustrerar mitt bidrag, novellen "Odla med Orpmgorp"). Tack, Sandra! :-)

Stämningen var informell och avslappnad. Jag fick konversera med gästerna om allt möjligt i allmänhet, och science fiction i synnerhet. Öl avsmakades. Vitsar berättades (vi var ju trots allt i Göteborg). Virtual Reality-brillor testades. Kort sagt: Vi roade oss.

Jag höll ett ganska långt föredrag på temat "Tid i Science Fiction" som fick mycket ros av gästerna. Eftersnacket ledde till flera intressanta synpunkter från publiken.

Så gick vi ut för att få oss en matbit, varpå vi inte kom helt överens om matställe och hamnade på  två olika restauranger -- så synd! -- men jag fick massor av indisk mat på arrangörernas bekostnad, och ritade fler monsterbilder till de som ville köpa böcker.

Som till exempel den här:

Tyvärr var jag tvungen att åka hem tidigt och missade flera programpunkter, bl.a. filmvisningen. Besök föreningens Facebook-sida för att få veta vad som hände efter att jag gått.

Stort tack till arrangörerna och alla andra som gjorde kvällen så rasande trevlig! (Vi ses väl nästa år?)

Särskilt tack till Louise Rylander och Peter Bengtsson, fotograferade nedan.

Shameless marketing is my middle name!