Hur man gör ett bra (eller dåligt) bokomslag

Jag gör gärna mina egna bokomslag, och dessutom åt andra författare.
Efter att ha hållit på med det i många år... och lärt mig av mina misstag... så har jag blivit medveten om att bokomslag ofta är baserade på specifika klichéer.

Ta till exempel typografi. Det finns "Fantasy-fontar", "SF-fontar" och "Skräck"-fontar. Men varför är det så?
Till en del kan det väl skyllas på föregångares inflytande och "tradition". Det är ju ingen hemlighet att när J.R.R. Tolkien uppfann fiktiva språk och namn, och dessutom skrev dem med vacker kalligrafi, så skapade han en slags "mall" för Generisk Fantasy-typografi som förekommer än idag.

(En annan klyscha är att Fantasy = Medeltiden = Frakturstil och "gotiska" bokstäver.)

Men även om det är helt OK att en omslagsdesign använder sig av klichéer och konventioner, så bör detta inte göras slarvigt. Slarv är en kombination av bristande noggrannhet, omtanke och insikt. (Ofta bortförklaras slarvet med tidsbrist och/eller brist på resurser. Det köper jag inte.)

Här är ett påhittat exempel på ett misslyckat Fantasy-bokomslag. Jag ska beskriva vad som inte funkar, och hur det kan göras mycket bättre.

(För att inte såra någon, har jag konstruerat en design som avsiktligt innehåller de brister som oftast förekommer på bokomslag. Om någon ändå känner sig sårad av den kritik som förekommer här... märk väl att jag försöker hjälpa andra författare göra sina böcker mer attraktiva. Om jag inte hade velat hjälpa, skulle jag ha hållit tyst.)

1: Typografi.

1.1. Fonten (alltså den teckenstil som valts) verkar inte genomtänkt och sticker inte alls ut. Bokstäverna ser helt enkelt inte det minsta spännande ut. Man kunde ha valt en annan font, eller i bästa fall konstruerat en helt originell font.

1.2. Titel-logon är i kursiv (lutande) snitt -- vilket intryck ska det ge betraktaren? Att designern skulle klicka på "fetstil" men missade?

1.3. Men det värsta felet är logon saknar karaktär, personlighet. En logo ska skrika "karaktär", inte "Microsoft Word 2.0"! Experimentera med titelbokstävernas inbördes storlek och placering. Allt måste inte radas upp på en och samma linje.

1.4. Särskilt i Fantasy-genren uppskattas det att en logo är "snirklig" och dekorativ. Inspirationen till detta tycks stamma delvis från Tolkien och delvis från medeltida manuskript(se bild).

Tjusigt, jovisst... men försök sätta det "dekorativa" i ett slags kulturellt och historiskt sammanhang. Utspelar sig bokens handling i en värld där munkar skriver dekorerade manuskript? (Om den inte gör det, hitta på någon annan slags dekoration än den på bilden.)

"Men det är svårt att hitta på nåt originellt!" Inte alls. Läs texten i själva boken -- där skall grundinspirationen till omslagets design ligga. Omslaget ska ge läsaren information om bokens innehåll, också "indirekt" information -- sån information antyds faktiskt av typografi, precis som i manuskriptet på bilden.

1.5. Jag har uteslutit ett klassiskt misstag -- nämligen det att göra titel-logon alltför liten. Tumregeln är: Det ska gå att se bokens titel när den står bland andra boktitlar. Och dom är garanterat inte för små för att läsas -- så den minsta texten förlorar kampen om läsarens uppmärksamhet.

2: Text och bakgrund

2.1. Vad är de vita fläckarna längst ned på omslaget? Är det revor i papperet? Nej, det är text med extremt låg kontrast. Det främsta kriteriet för ALL text överallt är att den skall vara L-Ä-S-L-IG. Text måste ha HÖG kontrast. Detta borde egentligen inte behöva sägas, men felet görs så ofta att det måste påpekas.

LJUS omslagstext ska ha MÖRK bakgrund, och gärna vara skuggad. MÖRK omslagstext ska ha LJUS bakgrund. Undvik "röriga" bakgrunder där texten -- speciellt titel-logon -- ska stå.

Undvik också "grötiga" färgval, som t.ex. röd text mot lila bakgrund.

2.2. På det här omslaget förekommer ett "dekorativt" bakgrundsmönster i marginalen. Det är detaljerat och färgrikt, tillför ingen information om bokens innehåll, distraherar blicken så att texten blir svårare att läsa, och ingen begriper varför det ens finns där.

Särskilt Fantasy-böcker plågas av dessa "dekorativa inramningar", men ironiskt nog kan problemet spåras tillbaka till Den Industriella Revolutionen. Va? Just det! Låt mig förklara:

På 1800-talet inleddes en massproduktion av varor i en skala som aldrig tidigare skådats. Maskiner öste ut otaliga identiskt lika kopior av varor. För att försköna dessa produkter uppfanns färdigtillverkade dekorativa stilar och mönster, som enkelt kunde tryckas, målas och stansas på dem.  

Det mest kända av dessa färdiga mönster kallas Jugend. Ofta har mönstren något lite nostalgiskt över sig -- organiska former som blad, grenar och frukter, pseudo-keltiska influenser och greko-romersk design från antiken.

Att lägga till "färdig-stylad" dekoration blev helt enkelt en klyscha som än idag används utan en tanke på att den inte längre behövs. Vill du visa keltiska influenser på ditt Fantasy-omslag? Bra! Sök då upp äkta keltiska konstverk och fornminnen, och gör bilder baserade på genuint källmaterial.

2.3. För lite information om innehållet. Detta gäller både omslagets framsida och baksida. Som regel brukar baksidan beskriva med text vad boken handlar om, dess huvudperson(er) etc. Professionella förlag har ofta en liten text på omslagets framsida som i snärtig form sammanfattar och "säljer" handlingen.

Beskrivande text på omslagets framsida brukar kallas en "blurb". 

Exempel på en dålig blurb:

De åkte undervattensbåt jorden runt -- men skulle bränslet räcka?

Jules Verne

EN VÄRLDSOMSEGLING UNDER HAVET

Du bör bara inkludera en blurb på ditt omslag om den är riktigt, riktigt bra. Det är en konst som skulle kräva en helt egen essä, så vi går inte in på den här.

Citat från goda recensioner på omslaget kan vara positivt... men av praktiska skäl är det ofta knepigt för mindre utgivare att samla in citaten i tid för utgivningen.
Dessutom syns citattexten dåligt, ifall omslaget är på en datorskärm istället för papperstryck.
 
Men du måste ju berätta nånting om boken för den som står och tittar på omslaget och försöker bestämma sig! Läs baksidestexter på olika böcker, och lär dig vad som funkar.

Några tumregler: 1) Berätta bara det som är absolut relevant för att folk ska haja vad som pågår i boken. 2) Var inte rädd för att överdriva litegrann om hur spännande/humoristisk/romantisk boken är. 3) Avslöja inte för många detaljer om handlingen (s.k. "spoilers").

3: Omslagsbilden

3.1. OK, jag överdrev när jag ritade den där bilden. Så dålig grafik förekommer aldrig på bokomslag. (Eller..?) Låt oss gå igenom de typiska missarna som görs med omslagsbilder i SF, Fantasy och Skräck:

3.2. Inkompetent bildhantverk generellt.  Det finns många professionella illustratörer i Sverige. Men de flesta av dem vill ha betalt. Om du väljer en omslagsartist som jobbar mer eller mindre gratis, får du det du betalar för. Snåla inte med omslagsbudgeten. Som det norska ordspråket lyder: Man kan spara sig fattig.
Om du tänker måla/redigera omslaget själv, var säker på att du vet vad du gör.

3.3. Icke-humanoid anatomi. Prinsessan på omslaget håller inte svärdet på ett trovärdigt sätt. Håret spretar åt alla håll. Vad är det som håller kvar prinsesskronan på allt det där hårsvallet? (Karlssons Klister?)
Antingen ser figuren mänsklig ut eller inte. Och se upp för "The Uncanny Valley".

3.4. Ofokuserad och/eller skev bildlayout. Vad exakt är det som figuren på omslaget slåss med? Vi vet inte, för hon står till höger i bilden. Varför är det ett tomt område på bildens vänstra halva? Varför står figuren inte i mitten av bilden så att man kan se mer av den?

Det är en konst i sig att redigera omslagets layout så att det inte får konstiga "tomma områden". (Jag har själv gjort samma misstag.) Logo, bild och övrig text måste hänga ihop som en helhet. Det enda som hjälper är att göra om, och göra om, tills det blir rätt.

Det hjälper att veta vilka omslagsmarginaler som krävs vid tryckning. Be alltid tryckeriet/förlaget om MYCKET specifika omslags-mått. För det mesta krävs en "extra" marginal som går över omslagets kanter.

3.5. Figurer gjorda med datorgrafik. 3D-rendering -- tänk så praktiskt! Du slipper betala levande modeller, och 3D-grafik ser ju så proffsigt ut i dataspel...

Nej. Nej, nej, nej, NEJ. På ett bokomslag syns det direkt om figurerna har skapats med 3D-grafikprogram. Bara ett fåtal konstnärer är bra på sånt. Sannolikheten för att de 3D-ritade figurerna kommer att se ut som plastdockor är 95%. Romaner ska i första hand handla om människor. Tills datorgrafiken blir så bra att det inte går att se skillnad på verklighet och fejk -- undvik!

3.6. Svagt eller ogenomtänkt bruk av färger. En trist trend i filmer de sista 10-15 åren har varit att tona alla bilder i samma färgton -- urvattnat grönt, blekt blått eller grått. Det har inte varit "inne" med starka färger som står ut. Trenden har påverkat bokomslag också.

Detta kan vara en smaksak. Personligen tycker jag att "enfärgade" urblekta omslag är urtråkiga och deprimerande. Det fina med färger är ju att de är olika. Även om ditt omslag bara använder i princip tre färger, kan de skapa kontraster och blickfång.

(Ett enkelt grepp är att ha EN figur/detalj i en stark färg som t.ex. rött, medan resten av bilden går i grått. Mycket effektivt.)

Om jag får generalisera lite så brukar barn föredra starka, klara grundfärger, medan finare nyanser och bilder i en enda färgton förknippas med en "vuxnare" publik. Med andra ord: Ett "barnsligt" bruk av färger på bokomslaget kan få presumtiva läsare att tänka "Detta är för barn" -- i synnerhet om motivet är Fantasy eller SF.

Så: Använd färger med tanke på din målgrupp.

3.7. Fantasilöshet. Paradox: Så många böcker har etiketten "Fantasy", men fantasin verkar ha stått still när det kom till att måla omslagsbilden. Ännu en generisk trollkarl? Ännu en Viggo Mortensen-wannabe i dramatisk pose med ett svärd? Ännu en generisk drake? Försök vara lite originell.

3.8. Tråkighet. Fläska på med drama! Action! Romantik! Vackra vyer! Omslaget ska locka.

3.9. Vilken bok var det nu igen? Ibland får grafikern hjärnsläpp. Boken hör helt klart hemma i en viss genre, ändå verkar omslagsbilden handla om en helt annan genre -- och visar till och med scener och/eller figurer som inte har något alls att göra med innehållet. Detta kan för det mesta skyllas på slarv eller inkompetens. Överlåt inte omslagsjobbet åt någon som inte har koll på bokens innehåll.

Ibland förekommer omslag med så kallad "whitewashing" -- d.v.s. när karaktärerna framställs som "vita" fastän de är mörkhyade i själva berättelsen. Denna skamliga praksis borde vid det här laget ha upphört -- jag hoppas det iallafall.

Även om ett omslag inte bör visa fram det mest kontroversiella som sker i handlingen (t.ex. grovt våld eller väldigt skrämmande inslag), så ska det heller inte "mörka" viktiga inslag i berättelsen. Läsaren ska inte behöva känna sig lurad.
------------

Ett sista råd: Försök göra minst två testversioner av omslaget och jämföra dem innan du bestämmer dig. Låt också andra personer bedöma dem -- de kanske lägger märke till något som du missat.

Kom ihåg: En bra förpackning kan göra en stor skillnad. Här nedan ser du två utgåvor av samma bok, med olika omslag. Vilket är bäst?